Annons

Annons

Det var festligt värre i Aurignac

Igår var det en stor dag för många i Aurignac. Ett gäng plågade löpare fick se mig för första gången när de sprang i värmen. Inte nog med det, jag presenterade mig för Aurignacs invånare på musikfesten uppe vid slottet också.

Första timmen av musikfestivalen ägnade sig orkestern att göra soundcheck. Efter en timmes skruvande, kunde jag konstatera att det hade blivit bättre om de hade frågat mig.

Det var varmt igår, riktigt varmt. Det var sådär 35 grader. Ett större antal självplågare tyckte att det var en lämplig dag att springa backe upp backe ner och trappor upp och trappor ner för att få lida lite extra. Bara för att muntra upp dem, så stod jag ett litet tag jämte vägen de sprang. Snart tyckte både min husse och jag att det blev för varmt, så vi gick in i mitt svala palats istället.

Annons

På kvällen var det musikfest uppe vid slottet. Den började 19.30, så den började 20.42. Undan för undan så fyllde det på med folk. Mitt emot mig satt det grannar till mig och en som min Agnes och min Sabrina hade hyrt hästar av. De var alla samma familj. De kunde berätta att jag och min husse bodde i Aurignacs nya presidentpalats, före detta doktorsvillan, och att jag var president och husse hade varit fotograf och att vi kom från Sverige. Detta spred sig snabbt. Först längst vårt långbord och sedan mellan alla de andra borden. Snart visste alla vem jag var.

Musiken kom igång så småningom med storbandsmusik. Ganska sent dök huvudattraktionen upp: två grillspett och friterad potatis. Jag satt under bordet och hade en högtidsstund. Det fanns nämligen många tanter och barn, som såg att jag hade fått alldeles för lite mat. Jag vill inte påstå att jag tiggde, jag satt bara och såg svältande ut.

Nu till eländet. Vi har fortfarande inget Internet, utan allt skickas via telefonen till min blogg. Ganska ofta har husse ingen mottagning i sin telefon. Dessutom finns laddaren till min husses alldeles för dyra kamera i någon flyttkartong någonstans, så alla bilder är tagna med telefonen. Fast vi har rinnande kallt vatten i huset och det räcker för mina behov.

Hej så länge

Vaira

Att ge sig till och springa i en väldigt backig stad som Aurignac, om termometern visar på 35 grader i skuggan, tyder på något fel. Den här lidande löparen har inte ens fattat åt vilket håll en keps ska sitta, så det är nog mycket som fattas där. Visa mig en leende joggare och jag ska ta joggning under övervägande.

Det här är mina grannar, både vid bordet och på gatan, som beundrar min blogg. Naturligtvis blev de väldigt imponerade av mig och min blogg.

”Det är han som sitter där borta, som håller på att renovera doktorsvillan”, ryktet spreds snabbt bland borden. De har inte lärt sig än att mitt hus numera heter presidentpalatset. Fast den kunskapen kommer nog så småningom.

Nu har det blivit mörkt på borggården. Bättre bilder än så här blir det inte i mörkret med en mobiltelefon, men som du ser så hade alla kul, gammal (=min husse) som ung (=jag).

Vid midnatt så där ungefär var min husse så trött, så jag fick ledsaga honom hem i den ljumma natten. Vi är redan vid biografen, så nu har vi inte långt kvar till mitt palats. Att det hade varit en festlig kväll må du tro.

LÄS OCKSÅ

(97)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar