Annons

Annons

Elavbrott drog mig till djungeln

Igår drabbades Aurignac av ett större strömavbrott. Den vitalaste delen (=mitt palats) av min stad var helt utslaget. Därför var det inget inlägg igår på min blogg. Det var min elektriker som var här och drog lite nya sladdar hit och dit. Istället för att sitta hemma och slöa, så tog jag med mig min Agnes och min husse på en promenad i djungeln.

Grönt värre är det om man tar sig en tur på den nya stigen jag har hittat. Den är nyttig också, för den går väldigt mycket upp och ner. Det tar på krafterna för min husse, som har många extrakilon att släpa på.

Jag har hört att det som var hemma innan jag flyttat till Frankrike, ska vara torrt och eländigt. Gula löv på björkarna och visset gräs. Här däremot har det regnat precis lagom, för att alla växter ska trivas. Det är därför det kan bli en djungelstig här.

Annons

Igår gick vi den nya stigen, som jag hittade för ett par dagar sedan. Den är kanske inte så lång, bara 4,7 kilometer, men den går ner först 40 meter, sedan går den upp 50 meter för att sedan gå ner och sedan upp och sedan ner för att sluta uppåt på samma höjd vi startat. Det är ju inte så konstigt, eftersom mitt palats inte åker upp och ner. Det är en nyttig promenad för såväl min Agnes som min husse.

På stigen går man ibland i en grön tunnel kantad av ännu omogna björnbär. Ibland kanske det dyker upp ett fält med blommor och med utsikt över min stad. Sedan dyker min stig in i en ny tunnel och se där dyker Törnrosas lillasysters hus upp. Där har det ännu inte varit någon prins.

Fortsätter man bara att gå min nya stig, så kommer man ut på en liten väg, som blir en större väg och så är man hemma i mitt palats igen.

När vi kom hem igår, så hade elen i mitt palats kommit tillbaka och alla som deltaget på promenaden kunde festa med lite vatten.

På tal om fester, så börjar den stora fyrdagarsfesten till min ära i Aurignac idag. Vi får se vad den har att bjuda på. God mat under bordet, hoppas jag på.

Hej så länge

Vaira

Ibland kommer man till en öppen plats, om man har gått mycket uppför. Min Agnes tittar på sin telefon hur högt vi har klättrat. Det var 42 meter. Bakom oss ser du Aurignac, min stad.

De här bären ser min husse fram emot att de ska mogna. Han börjar tröttna på plommon, och björnbär kan vara gott som omväxling. Det växer massor längst med min nya stig. Några björnar har jag dock inte sett.

Bara så där helt plötsligt, så dyker den här blomsterängen upp. Jag, som gärna vill dofta blomsteräng, men utan att använda sprayflaska, passar på att rulla mig i den. Den är väldigt mjuk också, ska du veta.

Det kan hända att min Agnes inte vågar gå in i de mörka trädtunnlarna. Då måste jag vända om för att hämta henne. Går hon jämte mig, så kan hon vara trygg.

Mitt ute i nästan ingenstans ligger det här huset. Taket har rasat in lite här och där och huset skyddas av vildrosors taggar. Jag tror att det är Törnrosas lillasyster Tekla, som bor där. Hon har uppenbarligen inte lyckats med att locka någon prins.

När vi nästan är hemma, så går vi förbi ett hus som vaktas av två varglika hundar som står på grindstolparna. Mig skrämmer de inte, men min Agnes sprang och gömde sig i skuggan under träden en bit bort. Ser du henne?

LÄS OCKSÅ

(78)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar