Annons

Annons

En vacker utsikt är inte allt

Ja, det är en stilig utsikt från mitt hus. Men det är inte allt. Huset bär också på minnen hur mycket bättre allt var förr. Det är därför vi vill flytta och göra nya trevliga minnen.

Ja, det är en stilig utsikt från mitt hus. Men det är inte allt. Huset bär också på minnen hur mycket bättre allt var förr. Det är därför vi vill flytta och göra nya trevliga minnen.

Ett hus är kanske förknippat med minnen. En del goda, en del mindre goda. Som det är nu, ser husse bara att det kommer bli mindre goda minen som kommer att staplas på varandra.

Förr i tiden firade nästan alltid min husses familj jul i mitt hus. Det kunde vara upp till sådär en 15 personer. Sedan beslöt min Agnes mamma att flytta. Då försvann en massa folk. Sedan blev det kvar min husse, min Agnes, farfar och min Per. Ibland kom min Davids familj från Seattle. Så fanns ju Sverker förstås.

Sedan flyttades julen till min Pers hus i Mantorp. Varannan jul var min Agnes med, men farfar, Sverker, min husse och min Per var alltid med.

Nu har min Per, farfar och Sverker alla dött. Kvar är min husse och jag. Hur roligt är det då för oss att sitta i ett hus, om än med stilig utsikt, alldeles ensamma och minnas åren som var.

Nej, då är det bättre att börja om på något nytt. Om min Agnes och min Sabrina inte kan komma på julafton, så kan de kanske komma dagen efter. Vem vet, de kan kanske ta med sig lite lekkamrater också. Dessutom kanske jag kan lära känna en annan pudel, eller så.

Rent praktiskt så är mitt presidentpalats här tre våningar.

  • En våning som man sover i
  • En våning som man lagar mat och äter i
  • En våning där man tittar på tv, väcker min Agnes när hon är hemma och matar guldfiskar i

Flera våningar är inte bra om man blir gammal, säger min husse.

I Frankrike skulle husse och jag bo, laga mat, äta, titta på tv och mata guldfiskar på en våning. Vill man väcka min Agnes och min Sabrina, så får man traska upp en våning.

Det finns för mycket här, som påminner om det som var. Därför vill vi flytta till Frankrike.

Hej så länge

Vaira

Så här kunde det se ut förr i tiden när det var dags för jul. Att bara duka till en husse, min husse, skulle ju inte bli lika jullikt.

Så här kunde det se ut förr i tiden när det var dags för jul. Att bara duka till en husse, min husse, skulle ju inte bli lika jullikt.

Numera kanske min husse kommer att ta en sillbit från en burk i kylskåpet. Förr fanns det minsann ett riktigt julbord, detta är bara sillbordet, som genererade en präktig fördisk. Krubban har legat nerpackad de senaste fem åren. Det är min husse som har gjort husen.

Numera kanske min husse kommer att ta en sillbit från en burk i kylskåpet. Förr fanns det minsann ett riktigt julbord, detta är bara sillbordet, som genererade en präktig fördisk. Krubban har legat nerpackad de senaste fem åren. Det är min husse som har gjort husen.

Den här bilden är från farfars sista jul. Bara två månader senare var han död. Min Per dog i somras och nu är det bara min Agnes kvar av personerna på bilden, men hon bor i Frankrike.

Den här bilden är från farfars sista jul. Bara två månader senare var han död. Min Per dog i somras och nu är det bara min Agnes kvar av personerna på bilden, men hon bor i Frankrike.

Vi har inte orkat ta fram en adventsljusstake hemma. Istället åker vi varje lördag eller söndag och tänder ett ljus på min Pers grav i Heda. Vi var där igår.

Vi har inte orkat ta fram en adventsljusstake hemma. Istället åker vi varje lördag eller söndag och tänder ett ljus på min Pers grav i Heda. Vi var där igår.

Det här är från min Pers hus i Mantorp Det ska också säljas snart. Här i Sverige finns nu bara jag och min husse. Men vi har min Agnes och min Sabrina i Frankrike.

Det här är från min Pers hus i Mantorp Det ska också säljas snart. Här i Sverige finns nu bara jag och min husse. Men vi har min Agnes och min Sabrina i Frankrike.

LÄS OCKSÅ

(164)

2 kommentarer

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar