Annons

Annons

En vanlig hunddag i Aurignac

Var ska vi börja om vi ska redogöra för en dag i Aurignac om inte på morgonen? Jo, det är lämpligt, tycker jag. Morgonen börjar med att jag väcker min husse, annars kan jag inte gå ut. Sedan fortsätter morgonen tills frukosten är avklarad

Promenaden har just börjat. Jag står på min gata Rue Saint-Michel. Som du ser, så har jag hunnit till min grönsakshandlare.

Det första som händer, när jag äntligen har fått upp min husse, är att vi går tvärs över min gata, Rue Saint-Michel, till parken utanför posten. Hur tidigt jag väcker min husse beror på hur mycket jag har druckit kvällen innan. Sedan går vi in igen när jag är klar med vad jag ska göra. Jag lägger mig i min säng, vilket också min husse gör. Jag sover vidare, han läser i en bok.

Annons

Vid åtta sådär är min mat iordninggjord, och vi tar en liten promenad. Den motsvarar min hemliga stig hemma, när hemma var i Tranås. Nu, när hemma är i Aurignac, är morgonrundan inte så hemlig, men den är längre och mer kuperad.

– Du behöver gå i backar, brukar min Agnes säga till min husse och tittar på hans gravidmage. Lustigt att man går ner om man går upp.

Först går vi uppför min gata, Rue Saint-Michel (som nog kommer att döpas om till Avenue president Vaira). Ibland går vi ända till torget, för där ser man Pyrenéerna riktigt bra. De är stiliga. Sedan får man gå tillbaka några meter, innan man kan gå genom ett hus. Då är det en brant utförsbacke och jag blir av med mitt koppel. Där någon stans brukar jag passa på att göra mina lite större behov. När backen är slut, så går man förbi en hage där det springer massa stora, svarta gråsparvar.

Om man då vänder sig om, så ser man hela staden högt uppe på en kulle. Just där byter man också väg och tar till höger. Det kan vara bra att vila sig lite och titta på min stad, för sedan är det bara uppför hela hemvägen. När vi så kommer upp till min gata igen, så brukar min husse korsa den, för på andra sidan ligger nämligen ett bageri. Jag får stå kopplad utanför, när min husse botaniserar bland bakverken. Vanligtvis kommer han ut med en baguette eller ett par croissanter. Igår hade han två bakelser också!

De sista hundra meterna hem avklaras snart och jag kan rusa upp till mitt rum, som jag generöst delar med min husse. Där väntar min frukost och husse får också mat. Fast han äter inte samma mat som jag.

Nu vet du hur en vanlig morgon ter sig hemma i Aurignac. Den skiljer sig inte mycket från morgnarna i före detta hemma i Tranås. Fast det är ont om ekorrar, harar och rådjur på morgonpromenadsvägen.

Hej så länge

Vaira

Tar man en liten extrasväng till torget, så kan man kontrollera att Pyrenéerna ligger kvar. Om det är dimma eller om det regnar, så finns inte Pyrenéerna. Så konstigt ät det här.

Nu har jag svängt in genom huset och jag har blivit av med mitt koppel. Det är en jättebacke där, men som tur är, så går det neråt. Det är i den backen jag brukar passa på och göra vad jag ska göra. Jag gör det vid sidan av vägen.

När man har kommit nerför backen, så finns det en massa stora, svarta gråsparvar som springer omkring i en hage innanför ett staket. Ibland brukar jag skälla till på dem. Då blir de rädda och flaxar. Det är så roligt.

Om man inte vill titta på de svarta gråsparvarna, så kan man vända sig om. Då ser man min stad Aurignac. Ganska fint tycker jag, om jag får ge er min mening.

Nu går det uppför hela vägen hem. Uppförsbackar är nyttiga för hussar, speciellt min husse. När man kommer upp för hela backen ligger min gata och går man över den kommer man till ett bageri. Min husse kommer ganska ofta till bageriet.

Hemma!! Uppe i mitt rum väntar frukosten på mg, så det är bråttom att komma in. Min husse får också frukost, fast han brukar få nybakat bröd. Ibland får jag smaka lite.

LÄS OCKSÅ

(118)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar