Annons

Annons

Familjen som varit med förr

Dessa exemplar av Hemmets Veckotidning hittade jag bland gömmorna här hemma. I den högra från dig, alltså den vid min vänstra tass, hittar du min husses mamma. Den tidningen är snart 50 år. Betydligt färskare är den till vänster från dig. Den är bara fyra år. I den finns min föregångare Sverker, men skamligt nog tillsammans med en katt och en papegoja.

Dessa exemplar av Hemmets Veckotidning hittade jag bland gömmorna här hemma. I den högra från dig, alltså den vid min vänstra tass, hittar du min husses mamma. Den tidningen är snart 50 år. Betydligt färskare är den till vänster från dig. Den är bara fyra år. I den finns min föregångare Sverker, men skamligt nog tillsammans med en katt och en papegoja.

Jag tillhör numera en riktig Hemmets Veckotidningsveteranfamilj. Redan 1966 var min husses mamma med i tidningen, av någon anledning. Sedan var det min föregångare Sverkers tur att bli publicerad en gång. Nu är det jag, som är med varje dag.

Annons

Att min husses mamma fick vara med tycks mig som väldigt besynnerligt. Hon hade ju ingen västgötaspets som bodde hos sig. Jag vet inte historien bakom om hur hon hamnade i veckotidningen, men hon figurerar trots att hon inte var känd som jag, på lite foton i tidningen. Dessutom delar hon med sig av ett recept på en pizza och en tårta. Du ska veta att 1966 fanns det minsann inga pizzerior i Sverige. Pizzakanter är goda. Jag tror jag ska prova hennes recept.

Sedan var det min företrädare Sverkers tur 2012. Det kan man förstå bättre att Hemmets Veckotidning ville göra reportage på honom. Han var ju en västgötaspets och de kan aldrig uppmärksammas för mycket. Han bloggade också. Det var därför han hamnade i tidningen, men, skamligt nog, tillsammans med en katt och en papegoja.

Som man kan förvänta sig så skröt han om hur stilig och manlig han var. Typiskt killar. Jag, vars skönhet bländar alla och min intelligens överträffar allt, nämner aldrig mina gåvor som naturen slösat på mig.

Nu är det då min tur att vara i Hemmets Veckotidning. Modern som jag är, så håller jag mig än så länge till den digitala delen av tidningen. Som du säkert har sett, så bloggar jag varje dag, eftersom jag har så mycket av vikt som måste spridas ut över världen.

Nu vet du min familjs historia i Hemmets Veckotidning.

Hej så länge

Vaira

Här ser du hur det såg ut hemma hos min husse när han var ung. Det är min husses mamma (matte) som står där och låtsas att det ska komma gäster. När fotografen hade åkt, så åkte också fat, glas och bestick in i skåpet igen.

Här ser du hur det såg ut hemma hos min husse i Mariefred när han var ung. Det är min husses mamma (matte) som står där och låtsas att det ska komma gäster. När fotografen hade åkt, så åkte också fat, glas och bestick in i skåpet igen.

Detta är vad som skrevs om min företrädare Sverker. Det är inte lite skrytsam han är, tycker jag. Men sådana är killar. Men jag vet vem som är vackrast och smartas. Det är Vaira, fast det skulle jag aldrig säga.

Detta är vad som skrevs om min företrädare Sverker. Det är inte lite skrytsam han är, tycker jag. Men sådana är killar. Men jag vet vem som är vackrast och smartas. Det är Vaira, fast det skulle jag aldrig säga.

Så här representeras min familj idag. Det är evolutionens krona, jag Vaira, som bloggar varje dag. Det är så här min blogg ser det ut idag, men hur ser det ut i morgon? Ja, det kan du ju undra. Du får ge dig till tåls lite.

Så här representeras min familj idag. Det är evolutionens krona, jag Vaira, som bloggar varje dag. Det är så här min blogg ser det ut idag, men hur ser det ut i morgon? Ja, det kan du ju undra. Du får ge dig till tåls lite.

Jag tillhör numera en riktig Hemmets Veckotidningsveteranfamilj. Redan 1966 var min husses mamma med i tidningen, av någon anledning. Sedan var det min föregångare Sverkers tur att bli publicerad en gång. Nu är det jag, som är med varje dag.

Att min husses mamma fick vara med tycks mig som väldigt besynnerligt. Hon hade ju ingen västgötaspets. Jag vet inte historien om hur hon hamnade i veckotidningen, men hon figurerar på lite foton. Dessutom delar hon med sig av ett recept på en pizza och en tårta. Du ska veta att 1966 fanns det minsann inga pizzerior i Sverige. Pizzakanter är goda.

Sedan var det min företrädare Sverkers tur 2012. Det kan man förstå bättre att Hemmets Veckotidning ville göra reportage på honom. Han var ju en västgötaspets och de kan aldrig uppmärksammas för mycket. Han bloggade också, det var därför han hamnade där, men, skamligt nog, tillsammans med en katt och en papegoja.

Som man kan förvänta sig så skröt han om hur stilig och manlig han var. Typiskt killar. Jag, vars skönhet bländar alla och min intelligens överträffar allt, nämner aldrig mina gåvor som naturen slösat på mig.

Nu är det då min tur att vara i Hemmets Veckotidning. Modern som jag är, så håller jag mig än så länge till den digitala delen av tidningen. Som du säkert har sett, så bloggar jag varje dag, eftersom jag har så mycket av vikt som måste spridas ut över världen.

Nu vet du min familjs historia i Hemmets Veckotidning.

Hej så länge

Vaira

LÄS OCKSÅ

(41)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar