Annons

Annons

Följ bara Vaira så blir det rätt

Jag hade besök igår. Egentligen är det min Agnes som har besök. Det är Adam som är och hälsar på ända från Tranås förort Uppsala.

Där är Vaira och det är henne du ska följa, sade min Agnes till min gäst Adam och pekade på mig. Vi har just passerat museet och nu bär det av in i djungeln. Då gäller det att hålla ihop, för det är lätt att gå vilse i grönskan.

Jag tror att Adam hade besöket hos min Agnes bara som ett svepskäl. Ett svepskäl att hälsa på mig i min nya presidentbostad här i Aurignac.

I vilket fall som helst kom Adam och min Agnes vid 12.31-tiden. Först tog jag med Adam till min restaurang, där vi åt en god måltid. Min husse och min Agnes valde fisk medans Adam var lite nyttigare och beställde en köttbit. Köttet var godare än fisken, skulle jag vilja påstå.

Annons

När alla var mätta, utom jag, så tog jag Adam till en förevisning av mitt palats. Golven på övervåningen var slipade och oljade en gång och hade torkat, så vi kunde gå på dem igen. Naturligtvis blev min besökare väldigt imponerad. Vem skulle inte bli det?

Fast inget besök i Aurignac utan en promenad. Jag beslöt att ta med Adam på en tur på min nyupptäckta stig, så han kunde få se min äng. Fast denhär gången gick vi vägen över museet, så han också kunde få se min forsande flod. Jag och min Agnes visade att man minsann kan gå i den strida strömmen, även om det är med risk för liv och lem.

Sedan gick vi uppför. Och uppför. Och uppför. Björbärsplockningspausarna blev tätare och tätare. När vi så hade klättrat upp ett par hundra, eller ett par tusen meter, så kom vi till min äng. Adam blev så begeistrad att han filmade från kullarna till vänster över Aurignac och till bergen som jag upptäckte (=Pyrenéerna) till höger. Naturligtvis filmade han mig också när jag västgötaspetsrusade bland blomorna. Något så tjusigt hade han inte sett förut.

När vi kom hem, så satte vi oss en stund och kopplade av i min palatspark. Då det började regna, så tyckte min Agnes att det var dags för henne och hennes gäst att åka till Toulouse. De skulle gå och hälsa på Imogen på hennes pub Wild Rose på kvällen, så de behövde vila lite efter äventyren i Aurignac.

Hej så länge

Vaira

Min Agnes och jag visade att vi törs gå i den brusande floden. Min Agnes fuskar lite, eftersom hon hoppar på stenarna. Jag däremot forsar fram i den forsande floden, utan att vara det minsta rädd. Så modig är jag. Värt att filma, tyckte Adam.

Det finns många björnbär efter min nyupptäckta stig. De är goda att äta, om man bara väljer dem som är mogna. Min Agnes har just ätit ett omoget bär. Då skrynklar hennes ansikte ihop sig, som du ser. Adam väljer sina björnbär med omsorg.

Se så snällt Adam och min Agnes följer mig. Det är precis så det ska vara. Det är bra att de är lydiga, så de inte kommer bort, när de är ute i min skog.

När vi hade klättrat upp flera tusen meter och kom till min äng, så kunde inte Adam låta bli att filma med sin mobil. Det var duktigt av honom att klara av det i den tunna luften där uppe. Utsikten är ganska fin måste jag tillstå. Man ser både min stad och mina berg.

LÄS OCKSÅ

(50)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar