Annons

Annons

Funderingar över mina utsikter

Det är inte mycket till utsikt jag har här hemma. Fast det är klar, jag upptäckte ett par fåglar som simmade omkring i vattnet, men de är lite svårvallade när de är där. Är de på land, så fuskar de och flyger iväg när jag kommer.

Det är inte mycket till utsikt jag har här hemma. Fast det är klar, jag upptäckte ett par fåglar som simmade omkring i vattnet, men de är lite svårvallade när de är där. Är de på land, så fuskar de och flyger iväg när jag kommer.

Nu när jag har min husse hemma igen, behöver jag inte ägna mig åt valpuppfostran av Charlie längre. Istället har jag tänkt över mina utsikter som president, nu när jag ska flytta till Aurignac.

Idag under morgonpromenaden, så kunde jag genast konstatera att här är inte mycket till utsikter. Jo, det är klart jag hade en viss utsikt från min utsiktssten, som jag regerar ifrån. Fast jag såg varken någon hare, rådjur eller älg. Jag besteg alltså stenen alldeles i onödan. Fast inte helt och hållet, för det resulterade det i en godisbit.

När jag kom hem, så tänkte jag ta mig en titt på min utsikt över min sjö. Vad såg jag då? Dimma! Bara nästan dimma.

Min husse visade lite bilder från utsikter i Aurignac. Eftersom stan redan ligger på en stor utsiktssten, så finns det ganska bra utsikter där. Fast det var lite dimmigt där också.

Åt ena hållet kan man se lite bondgårdar. Möjligtvis kan det finnas kossor där, som jag kan valla. Tittar man åt andra hållet så kan man se Pyrenéerna. Pyrenéerna är höga berg. Där brukar det finnas snö, men inte så mycket nu, konstigt nog.

Vad jag helst vill hitta i Aurignac är en hemlig stig med en bra utsiktssten, där jag kan sitta och spana in små kaniner som vill vallas. Och få godis om jag sitter still tills min husse kallar in mig.

Hej så länge

Vaira

Min utsiktssten vid min hemliga stig är nog det, som jag kommer att sakna mest här hemma, när jag flyttar till Aurignac. Från den har jag upptäckt mycket vallningsbart i skogen. Dessutom är den en godissten. Sitter jag still där när husse går iväg och sedan kommer när han visslar till, så får jag en godis. En bra sten!

Min utsiktssten vid min hemliga stig är nog det, som jag kommer att sakna mest här hemma, när jag flyttar till Aurignac. Från den har jag upptäckt mycket vallningsbart i skogen. Dessutom är den en godissten. Sitter jag still där när husse går iväg och sedan kommer när han visslar till, så får jag en godis. En bra sten!

Tittar man åt ena hållet från slottet i Aurignac, så kan man se lite fält och åkrar och en liten by. På fälten kanske det går kossor som behöver vallas. Vem vet? Jag får väl promenera dit och undersöka saken.

Tittar man åt ena hållet från slottet i Aurignac, så kan man se lite fält och åkrar och en liten by. På fälten kanske det går kossor som behöver vallas. Vem vet? Jag får väl promenera dit och undersöka saken.

Tittar man söderut från samma slott i samma Aurgnac, så ser man berg. Det är Pyrenéerna som har placerat sig där. Fast det var lite disigt, när min husse tog bilden. Det kommer det nog inte vara när jag är där. Man ser tak också.

Tittar man söderut från samma slott i samma Aurgnac, så ser man berg. Det är Pyrenéerna som har placerat sig där. Fast det var lite disigt, när min husse tog bilden. Det kommer det nog inte vara när jag är där. Man ser tak också.

Vill man verkligen ha utsikt, så ska man åka flygplan. Det här är, som du ser, Toulouse. Du ser Pont Neuf och huset där Agnes och Matilda bodde, när jag var och hälsade på. Från flygplan kan man också se moln från fel håll. Jag vill också flyga.

Vill man verkligen ha utsikt, så ska man åka flygplan. Det här är, som du ser, Toulouse. Du ser Pont Neuf och huset där Agnes och Matilda bodde, när jag var och hälsade på. Från flygplan kan man också se moln från fel håll. Jag vill också flyga.

LÄS OCKSÅ

(0)

1 kommentar

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar