Annons

Annons

Man måste hitta nya vägar

Bara för att få lite variation här i livet, så sökte jag mig ut på nya vägar igår. Är man äventyrare, så är man. Kanske var den vägen inte lika äventyrlig som den nya stigen som går uppför hela tiden och dessutom i motvind, men den var spännande ändå.

Här har jag redan passerat torget, men min blick är fäst bortom horisonten. Där borta väntar äventyret för en västgötaspets och hans husse.

För att komma till den nya stigen, så startar man från mitt palats. När man har kommit ut ur dörren, så svänger man 90 grader höger. Sen går man. Och går. Man går faktiskt ända tills min stad Aurignac nästan tar slut. Det är ju en stor stad, så det blir väl ungefär 17,2 km.

Annons

När staden nästan har tagit slut, så svänger man till vänster. Om man inte gör det, så kommer man till den berömda grottan.

Nu kommer man på en ny väg, som är så trafikerad (=en bil var nionde minut), att jag måste fortsätta att ha min husse i koppel. Då skylten Aurignac upphör kommer i sikte, så tar man den lilla, lilla vägen höger. Där kommer det bilar så sällan, så min husse kan få drulla runt utan koppel.

Efter sådär 26 km så kan det vara bra att ta den lilla grusvägen till höger. Den är bra, för där finns det två rejäla betongbänkar med några mils avstånd att vila på.

Så småningom så kommer man till det där huset, som syns från min balkong. Inte nog med det, man kommer ut på den bekanta plommonstigen. Både jag och min husse släckte törsten med ett par saftiga plommon, som vi försåg oss med.

Nu är det, som du förstår, inte långt hem. Vi har alltså gått runt hela stan, från den ena änden till den andra. Jag uppskattar promenadens längd till ungefär 73 km. Husses alldeles för dyra och onödiga telefon, som visar alldeles för lite kilometrar, tycker att nya vägen var 2,49 km. Dessutom bara 50 meter i höjdskillnad. Du förstår själv att det måste vara fel. Två och en halv km runt hela stora stan! Löjligt!!

Hej så länge

Vaira

När storstaden börjar ta slut och husen ligger allt glesare, det är då du ska hålla utkik efter en avtagsväg till höger. Rakt fram här ligger den berömda grottan, bara någon kilometer bort. Där har jag redan varit.

När du ser några soptunnor och skylten som berättar att Aurignac upphör, så ska du ta den lilla vägen till höger. Det är dit jag är på väg. Nu kan du släppa loss din husse eller matte också, för på den vägen kommer det knappast några bilar.

Här och var passerar man imponerande villor, som ligger på de stora fälten. Jag tror att det är lyxiga sommarställen, för det verkar vara dragigt att bo i dem på vintern.

Från grusvägen kan man se Aurignac i en ny vinkel. Stan har nämligen liksom vridit på sig. Under stan håller de riktigt gamla Aurignacborna till, där ligger nämligen Aurignacs begravningsplats.

När man har gått riktigt långt, så kan det vara skönt att vila sig. Det är därför någon har satt ut dessa präktiga betongsoffor. Ser du att vi just har mött en tant utan västgötaspets? Hoppas hon inte går vilse, när hon inte har någon som kan visa henne den rätta vägen genom livet.

När vi kom till ett par hus, så tog grusvägen slut. Den blev till en asfaltsväg istället. Huset till höger ser jag från min balkong, så nu är det nog inte långt kvar förrän vi är hemma. Jag kunde med min känsliga nos konstatera, att det har gått andra hundar här tidigare.

Så där ja! Nu är jag på plommonvägen och det är inte långt kvar. Bara backen upp till vi kommer till bagaren. Väl där får vi svänga höger, gå förbi järnaffären och sedan är vi så gott som hemma, trötta och välmotionerade efter en strapatsrik promenad.

LÄS OCKSÅ

(88)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar