Annons

Annons

Nu har jag börjat minnessamla

Vad sysslar jag med de sista dagarna jag bor här i mitt rivningshus, undrar du säkert? Jo, det ska jag berätta för dig. Jag samlar. Ska man verkligen samla, när man ska flytta? Jo, det ska man.

Ute på den gamla säterivägen går det att hålla hög fart. Här finns det nämligen inte så mycket spännande att notera. Fast det är klart, ibland går det ju främmande hundar här. Det kan man lägga på minnet.

Jag samlar inte på saker, om du nu trodde det. Saker man kan samla på är först och främst tuggben av olika modeller. Märgben är bäst. Fast det är inte det jag sysslar med.

Nej, jag samlar på minnen. Idag har jag redan hunnit minnessamla in min hemliga stig i min skog. Det är bara att ta det lugnt, när man är ute och går. Kanske ställa sig på en utsiktssten och spana. Har man tur kanske det dyker upp en hare eller en ekorre, som man både kan valla och lägga på minnet.

Annons

Sådan tur hade jag inte idag. I skogen fanns det bara fåglar och massor av dessa kliande myror. Fast det fanns lite blommor. Det var mest min husse som var intresserad av dem. Jag ägnade mig åt att lukta på min stig, under tiden han kröp omkring på marken bland blommorna.

Nu vet jag snart exakt hur min hemliga stig doftar. Det är bara jag och mitt sällskap (=min husse, Charlie, min resurshusse och min resursmatte) som har gått där. När jag så kommer tillbaka hit om kanske ett år eller så, så vet jag precis om någon har gått där när jag är borta. Det är sådant som kan vara bra och veta.

Även om det inte dök upp så mycket vallningsbart idag, så vet jag var rådjuren, hararna och älgarna bruka hålla till. De är inte på samma ställen, om du trodde det, Jag tänker inte tala om var de brukar vara. Jag vill ha dem för mig själv. Fast det hade varit roligt om jag hade kunnat minnessamlat en flyende hare, till exempel.

Hej så länge

Vaira

Min husse kröp omkring bland vitsipporna, under tiden jag ägnade mig åt viktiga saker. Jag håller på med en fullständig doftkarta, som jag lagrar i mitt minne.

Nej, ingen har gått här mer än min husse, min resursfamilj, Charlie och så förstås jag. Jag undrar vem som har gått här, när jag kommer hit på besök?

Spaningsstenar och spaningsstubbar kan ha väldigt olika höjd. Den här är inte hög, men trots det så får jag bättre utblick över nejden. Fanns det fanns inget att valla idag.

Sitt fint, sade min husse åt mig när jag satt mig på mossan. Jag surnade till. Det är väl min mossa och jag sitter hur fult jag vill. Mossan är för övrigt mjuk och skön. Det har jag lagrat i min minnesbank.

LÄS OCKSÅ

(63)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar