Annons

Annons

På väg hem till mitt paradis

På färjan mellan Tyskland och Danmark, så tyckte jag att det var bäst om jag satt på soffan. Min husse var tveksam om lämpligheten, men hon som arbetade där kom och klappade mig och tyckte att jag var söt, så jag fick sitta kvar.

På färjan mellan Tyskland och Danmark, så tyckte jag att det var bäst om jag satt på soffan. Min husse var tveksam om lämpligheten, men hon som arbetade där kom och klappade mig och tyckte att jag var söt, så jag fick sitta kvar. Fast egentligen är jag mer vacker än söt.

Det är kanske fel rubrik. Något dis är det inte här, men däremot var det dis när vi startade i Frankrike. Kallt var det där också, men här är det varmt och skönt. Dessutom finns min säng här, min skog och min tomt.

Annons

Vi har som regel att stanna och sova så fort min husse blir trött, eller bilen går sönder. Det senare är väldigt tröttande. Första dagen blev det ungefär 70 mil. Å andra sidan kunde vi lägga oss redan före 10. Klockan sju var vi uppe. Vi tog en 46 minuters promenad i en liten stad, där jag gjorde det jag behövde (husse hade gratisbajspåsar han hade snott i Toulouse). Vi mötte några andra hundar, som var ute och gick i samma ärende som vi. Jag gick och åt frukost på mitt hotellrum och husse, som spiller mycket, fick äta sin frukost på ett ställe där han kunde sitta och spilla bäst han ville.

Sedan bar det av. Ibland regnade det lite, ibland regnade det mycket. I Luxemburg regnade det periodvis mycket, men det hade blivit över 20 grader varmt istället för 11. Vi stannade på ett ställe där det skulle finnas billigt vatten (=Wasserbillig), för här finns det billig diesel också, sade husse. I Frankrike fanns det inga extrapriser på bränsle, eftersom det pågick strejk.

Vi tuffade på. Betalvägar åkte vi aldrig på i Frankrike, så vi passerade små städer och byar då och då. En del passerade vi inte, utan tog en promenad istället.

Så helt plötsligt stod det Belgien på en skylt.

– Tror den dumma gps:en att vi ska åka via Fredrikshavn, sade husse irriterat och tittade styggt på gps:en, som dock inte lät sig bekommas. Husse ändrade vårt mål från hem till Danmark och Rødbyhavn. Snart var vi i Tyskland igen. Det där med kartor, är kanske inte så dumt.

– Vi stannar och sover, när vi blir trötta Vaira, sade husse till mig.

På hemvägen hörde vi en bok om Freja, för att sedan gå över till Röde Orm. De var jättebra att sova till för mig, men inte för husse.

På ett ställe stannade vi för att äta. Där fick man inte ta med sig hundar, så jag fick vänta i bilen, under tiden som min husse bättrade på sitt bukfett med tysk kalops. Fast han tog med sig fördisken ut till mig.

Tiden gick och husse blev inte sömnig. Rätt vad det var, så körde vi ombord på en färja. Husse tog en kopp kaffe och ett wienerbröd. Det var inte så gott, men ätbart. Jag fick nämligen smaka en bit av wienerbrödet.

På Öresundsbron var vi alldeles ensamma. Inte en enda bil, vare sig framför oss eller bakom oss.

– Här brukar de mörda folk precis på gränsen, upplyste min husse mig, precis när vi passerade gränsen mellan Sverige och Damark. Där fanns det dock ingen mördare, som tur var.

Efter bommen, som lydigt öppnade sig när vi kom, stod det en passkontrollant. Han ville titta på husses pass, men inte på mitt. Det var väl konstigt.

Nu var vi i Sverige, vilket märktes på att gryningsljuset snart kom.

Sen stannade vi en bensinmack. Husse fick en kopp kaffe och en chokladkaka. Jag fick en korv alldeles gratis av flickan som arbetade där. Hon skar den i bitar och lade den på en papperstallrik. Hon såg mitt korvbehov!

Sen kom vi hem till mitt hus. Jag passade på att tokspringa runt huset fyra varv innan vi gick och lade oss.

Klockan 08.12 tyckte jag att husse hade sovit tillräckligt. Han var av en annan uppfattning, men han fick ge sig. Vi åt frukost efter vår korta morgonpromenad, för att genast ta en halvlång promenad.

– Nu ska vi titta på tv, sade husse till mig. Vi satte på en film, som vi redan hade sett, och somnade båda två på tv-soffan. Så kan det gå, när man har varit ute och rest.

Hej så länge

Vaira

Det är inte alltid det går så fort på Autobahn. Särskilt om det är vägarbete och en lastbil har gått sönder. Då får man rasta sig istället under tiden som de bärgar.

Det är inte alltid det går så fort på Autobahn. Särskilt om det är vägarbete och en lastbil har gått sönder. Då får man rasta sig istället under tiden som de bärgar.

Finns det något vackrare en ett kraftverk jämte Autobahn? Jag skulle inte tro det.

Finns det något vackrare en ett kraftverk jämte Autobahn? Jag skulle inte tro det.

Ser du fördisken jag fick? Det är den som finns i CocaCola-muggen, som för övrigt hade innehållet vatten. Det var en glad överraskning till en i bilen väntande Vaira.

Ser du fördisken jag fick? Det är den som finns i CocaCola-muggen, som för övrigt hade innehållet vatten. Det var en glad överraskning till en i bilen väntande Vaira.

Det här är grejer det. Full fart i skogen på min stig. Är inte det jag har längtat efter, när jag var i Toulouse? Jo, det är det, fast nu längtar jag efter min Agnes och Matilda och alla restauranger i Toulouse. Så kan det vara. Man vill gärna vara där man inte är.

Det här är grejer det. Full fart i skogen på min stig. Är inte det jag har längtat efter, när jag var i Toulouse? Jo, det är det, fast nu längtar jag efter min Agnes och Matilda och alla restauranger i Toulouse. Så kan det vara. Man vill gärna vara där man inte är.

LÄS OCKSÅ

(45)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar