Annons

Annons

Sista festdagen en besvikelse

Igår var det sista festdagen här i Aurignac. Men så mycket fest var det inte för min del. På eftermiddagen spelade de kula nere vid museet och middagen efter var i idrottshallen, där jag inte får komma in.

Varför husse var tvungen att ta med mig till de järnkulespelande grabbarna vid museets parkering, begriper jag inte. Där är det roligare att titta på parkerade bilar.

Det blev inget ta emot godsaker under bordet igår. Den stora avslutningsmåltiden var nämligen i idrottshallen. Av någon konstig anledning, så fick inte den främsta invånaren vara med. Jag kunde bara stå i dörren och se hur orkestern lastade in sina grejer.

Annons

Dessförinnan hade jag varit på museets parkering och sett när grabbarna spelade järnkula. Inte särskilt kul denna gång heller.

Vid torget var det lugnt, så där kunde jag bara ägna mig ut att titta på mina berg. Allt, inklusive tappad mat, var borta. Tråkigt.

Några som körde för fullt var dock nöjesfältet. Jag vill inte påstå att det var något nöje. Sista gången jag tog ut och luftade min husse, så höll de också på att plocka ihop. Det enda som var igång, var radiobilarna där stadens unga gossar ägnade sig åt att krocka med stadens unga flickor. Ett lite konstigt sätt att uppvakta på.

Kvällen avslutades med ännu ett pampigt fyrverkeri, men denna gång var det bara åska.

Idag på morgonen var det inte mycket kvar av nöjesfältet, så nu kommer nog allt att återgå till det normala.

Nästa nöje här är en körkonsert i kyrkan den 20 augusti. Den får jag nog inte heller följa med på.

Fat ett par dagar fick jag vara med och festa. Kanske lika bra att det inte var mer, med tanke på hur man kan må i magen efter för mycket godsaker. Nästa år hoppas jag dock att jag kan vara med alla fyra dagarna.

Hej så länge

Vaira

PS Köp Hemmets Veckotidning. Jag och min husse är med i veckans nummer med ett strålande reportage. DS

Jo, det skulle vara här inne i idrottshallen de skulle äta i går kväll igen. Det var lika bra att kontrollera innan, så jag inte tog en promenad i onödan. Det är inte roligt att bli besviken.

Ett helt mobilt kök stod utanför idrottshallen. Av de dofter som letade sig ut, så begrep jag att jag tyvärr skulle missa mycket. Så kan det vara för en västgötaspets i Aurignac, när de inte ordnar festen för den mest prominenta (=finaste) invånaren (=jag Vaira).

När vi kom till torget, så kunde vi se att det inte skulle festas där mer. Fast vad vi kunde se var mina berg, som jag har upptäckt och som jag kallar Pyrenéerna. De har fortfarande snö kvar på sig här och där, men det är ju bara augusti än.

På nöjesfältet höll de på att packa ihop tortyrredskapet för hästarna. Skönt för de stackars hästarna, skulle jag tro.

Radiobilarna var det enda som var igång vid 22.36-tiden. Idag var det dock inte så mycket bevänt med den attraktionen heller. På lördag kan vi nog se fram emot en marknad igen. Det ska bli roligt och gott.

När jag kom till mitt palats, var allting var nästan tillbaka till det vanliga. Avspärrningarna av min gata var nästan borta och mina granntanter satt på det vanliga stället och språkade. Ser du dem? Fast än hänger festbelysningen kvar, men den försvinner nog snart den också.

LÄS OCKSÅ

(66)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar