Annons

Annons

Sista gången jag träffade Per

Idag är det ett år sedan jag och min husse träffade min Per för allra sista gången. Två veckor senare var han inte längre bland oss.

Nej, jag är ingen knähund. Dock fanns det ett undantag och det var när jag träffade min Per. Redan första gången jag träffade honom, så förstod jag att han var bäst och hoppade direkt upp i hans knä.

Det är ingen årsdag idag som man firar, men det är en dag man kan minnas. Min Per kom och hälsade på mig och min husse hemma hos mig. Det var som alltid en trevlig dag när min Per kom. Han var väldigt snäll och klappade mig hela tiden. Han hade också förståelse för mitt behov av fördisk efter maten och godis när vi var ute och gick. Att det skulle bli den allra sista gången vi skulle träffa min Per, det kunde vi verkligen inte tro.

Annons

Att min Per skulle försvinna från oss, är nog det sorgligaste vi har upplevt. Vi kan trösta oss med alla trevliga minnen, som ingen kan ta ifrån oss.

Hej så länge

Vaira

Min husse kan gå var han vill, men det är min Per som jag är med när vi var ute och promenerade på min väg i Tranås.

Min Per hade förståelse för mitt behov av godis när vi var ute och gick. Tänk att inte min husse har lärt sig det av sin son. Fast min Per var alltid bäst, med eller utan godis.

Till skillnad från min husse, så stannade alltid min Per och väntade, om jag hade hittat något intressant när vi gick på min hemliga stig i skogen. Jag behövde aldrig springa ifatt honom. Han var bäst.

LÄS OCKSÅ

(152)

1 kommentar

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar