Annons

Annons

Valborgsfest med benkamp

Jag var hos min kompis Charlie igår på fest. Där var även min resursfamilj och jag hade tagit med mig min husse. Charlie och jag hade som vanligt en benkamp. Som vanligt så vann jag. Varken Charlie eller jag fick något att äta. (Frånsett att jag osjälviskt förbarmade mig över Charlies lämnade mat, så att inte den skulle förfaras.)

Hos Charlie så är det jag som tar Charlies ben. Hos mig däremot, så är det jag som tar mitt ben. Fast hela tiden försöker Charlie ta benen ifrån mig, så det gäller att passa sig. Det hjälper att resa ragg och norra lite också.

Det finns vissa regler när Charlie och jag möts hos varandra. Huvudreglerna är att jag får ta Charlies ben hemma hos honom. Hos mig så får Charlie inte ta mina ben. Fast han försöker hela tiden att tillskansa sig benet.  Igår på festen så vann jag. Precis som väntat alltså.

Annons

Festen började med att min resurshusse hällde upp en dricka som kallas kampanj i skenet från den imponerande majbrasan som brann i trädgården. Charlie och jag fick inget. Vi tittade efter på bordet, men det fanns inget hundgodis där. Orättvist.

Sedan gick vi in. Först serverades den maträtt som alla svenskar äter på Valborgsmässoafton. Du har säkert redan gissat, att det var sådana där stora skorpioner som blir röda så fort de kokas. Min husse, min resurshusse och min resursmatte sörplade och åt så det stod härliga till. Charlie och jag fick inget. Det var med andra ord väldigt synd om oss.

Sedan kom det in grillspett och stekt potatis på bordet. Min husse, min resurshusse och min resursmatte åt det ena grillspettet efter det andra, så det stod härliga till. Charlie och jag fick inget. Det var med andra ord väldigt synd om oss.

Fast det var inte nog med det. Ut åkte tallrikarna, som inte fick fördiskas, och in åkte jordgubbar med grädde med riven mandelmassa i. Min husse, min resurshusse och min resursmatte åt jordgubbar och grädde så det stod härliga till. Charlie och jag fick inget. Det var med andra ord väldigt synd om oss.

Hela sällskapet gick sedan in i vardagsrummet, där jag gick och vilade i soffan. Min husse, min resurshusse och min resursmatte drack kaffe, så det stod härliga till. Charlie och jag fick inget. Det var med andra ord väldigt synd om oss. Fast vi ville inte ha kaffe, så det gjorde inget, men det var synd om oss ändå.

När min husse och jag åkte hem, så hade det redan blivit mörkt, så det var lätt att somna. Idag låter jag min husse arbeta själv, under tiden som jag återhämtar krafterna efter gårdagens fest.

Det är bäst att jag förtydligar igen: Charlie och jag är bara vänner.

Hej så länge

Vaira

Majbrasan, som min resursfamilj hade tänt i trädgården trots torkan, var minst sagt imponerande. Jag tar inte i om jag säger, att den var över en centimeter hög. Hela grannskapet lystes upp av de höga lågorna.

Se här står resurshusse och häller upp kampanj. Charlie och jag undrar vad det finns till oss. Till oss fanns det inget alls. Får man verkligen göra så?

Det var den vanliga valborgsmaten, den som är en tradition i svenska hem sedan generationer tillbaka: kokta jätteskorpioner. De luktade aptitligt, men varken Charlie eller jag fick smaka. Får man verkligen göra så?

Om entrérätten doftade gott, så var det inget mot de förföriska dofter som grillspetten spred i rummet. Fastän det blev spett över, så fick varken Charlie eller jag ta del av måltiden. Får man verkligen göra så?

När vi kom hem, så hade det blivit riktigt mörkt, men vi möttes av skenet av den fina julljusstaken som lyste så välkomnande i fönstret. (Är inte julen slut?) Trots den sena timmen, så lyste det i flera hus på andra sidan sjön. Nu var det hög tid att lägga sig.

LÄS OCKSÅ

(42)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar