Annons

Annons

Vikingatid möter förhistoria

Igår var en historisk dag. För första gången på länge, så kunde min husse använda en riktig kamera, när han ska föreviga mig. Vad vore bättre att göra denna historiska milstolpe till ett möte mellan vikingatid och förhistoria.

En vikingaättling (=jag Vaira) står på en förhistorisk trädstam och vilar. Det är det urgamla viloträdet, där generationer har vilat sina trötta ben. Jag vill bara påpeka att jag har hoppat upp själv. Numera är det mest min Agnes och jag, som brukar ta en välbehövlig paus där.

Eftersom jag är en västgötaspets Sveriges äldsta hundras med anor från vikingatiden och Aurignac är en storstad med anor från förhistorisk tid, så beslöt jag mig för att slå två flugor i en smäll.

Sålledes tog jag min husse med mig på den förhistoriska vägen, den som jag kallar för museistigen, och låta honom fotografera mig där. Fattar du? Vikingatid och förhistoria på samma bild!

Annons

För att göra bilderna ännu mer historiska, så sepiatonade vi dem. Nu ser de ut som det kunde vara fotograferade på vikingatiden, eller kanske till och med under förhistorisk tid. De flesta bilderna är riktigt bra (=jag är med på dem), men det finns ett par undantag (=jag är inte med på dem), som bara slank med.

Hur kommer det sig då att min husse inte har kunnat använda sin kamera? Jo, laddaren finns någonstans bland kartongerna i det övre lagringsrummet. Fast dessbättre har min Agnes dräpt till med att köpa en ny laddare till min husses kamera. En reseladdare! Nu har min husse inte bara ett, utan två fulladdade kamerabatterier.

Tänk om man kunde skicka efter en laddare så man kunde ladda min husse, så det blev lite fart på honom!

Hej så länge

Vaira

Detta är en helt igenom förhistorisk bild (Inte så bra, eftersom jag inte är med på den). Det är en gigantisk handkolorerad förhistorisk slända, som sitter på ett förhistoriskt jättelöv. Jag skulle uppskatta sländans vingspann till cirka 3,241 meter, eller så.

Förhistoriskt vatten smakar utmärkt för en vikingahund. Lägg märke till hur modigt jag doppar bägge mina framtassar i det förhistoriska forsande vattnet. Det är ingen västgötaspets som har gjort före mig.

En vikingahund på en förhistorisk stenbro. Det såg man minsann aldrig på min hemliga stig i Tranås. Där fanns det inga stenbroar nämligen, vare sig nya eller förhistoriska.

En vikingaspets ligger och solar vid en förhistorisk skulptur vid det förhistoriska museet i Aurignac. Tänk vad förståndigt av de förhistoriska människorna, att bygga ett museum, så vi kan se hur de hade det.

Här någonstans finns det en flyttkartong med husses kameror och batteriladdare. Där är det inte lätt att hitta. Lösningen blev en ny batteriladdare, som min Agnes skickade efter. Nu är min husse glad igen, när han kan leka med sin onödigt dyra kamera.När övervåningen är klar (den första juni okänt år), så kanske man hittar den.

LÄS OCKSÅ

(52)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar