Annons

Annons

Full fart hela natten i Aurignac

Riktigt än är inte festligheterna slut, fastän alla mina gäster har lämnat mig. I går kväll och nästan hela natten var det fest längst med min gata och torget. Där fanns saker att köpa och framför allt massor av mat att äta.

Vem kan tro att detta är klockan tio en vanlig torsdagskväll i Aurignac? Fullt med folk och massor med stånd att handla i.

Bara för att jag inte skulle förgås av tristess, så ordnade min stad festligheter åt mig i går.

Det började med lappar längst med hela min gata och på torget, där det framgick att man inte fick parkera. Det var också förbjudet att bärga bila, om jag tydde skyltarna rätt.

Så helt plötsligt så slogs det upp stånd längs med hela gatan och på torget fanns det massor med olika matställen. Senare på kvällen fanns det också massor med folk som satt och åt. Hurdan maten var? Ja, min erfarenhet blev inte så stor som jag hoppades, men några smakprov fick jag allt. Min husse smakprovade massor av grillad gris. Jag fick bara smaka lite.

Men idag är allt slut. Redan klockan åtta på morgonen var alla spår undanröjda, trots att festen inte slutade förrän efter midnatt.

Nu undrar jag när nästa fest kommer att vara. Jag kommer att vara beredd!

Hej så länge

Vaira

Nu är det nästan natt och fest på torget. Tänk om jag hade kunnat bli vid all den fördisk som producerades där. Då kanske jag hade varit en mätt hund idag.

Det var så här det började. Skyltar av detta slag dök upp längst med hela min gata. Alla var fastsatta med orange kommunaltape på ett konstfullt sätt. Skylten berättar att det är förbjudet att bärga bilar och det gäller 24 timmar av dygnets 24 timmar. Det gäller också 7 dagar av veckans 7 dagar. Idag är skyltarna borta.

En första koll vid halv sju gav vid handen att det nu började likna något. Fast det ser ju inte så vidare värst festligt ut än. Tittar du åt torget till, så ser du att det är mer folk där. En försiktig start, skulle jag vilja hävda.

Ville man ha vietnamesisk mat, så gick det alldeles utmärkt. Jag tycker den ser delikat ut. Både räkorna och köttet skulle med fördel kunnat hamna i min matskål utan protester från mig.

Min husse inriktade sig senare på kvällen på gris. Dock åt han inte en hel, utan bara några bitar, vilka föll honom i smaken. Jag tyckte också att det var gott att döma av det lilla jag fick smaka.

När vi gick hem vid elvadraget hade en del tröttnat på ståhejet och gått in i mammas butik för att leka med telefonen. Jag hade kunnat stanna vid torget ett tag till, för det var – om sanningen ska fram – ganska lukrativt. Jag är ju så charmig och kan se hungrig ut.

(45)

Kommentera | Translate

 


Annons

Dubbelmordet på nationaldag

I Sverige firas nationaldagen med små grodor som hoppar (som är franska) och musikanter från Skaraborg. Frankrike däremot har en gammal fin tradition sedan 1789, att nationaldagen ska gå i dödandes tecken. Vi gjorde vårt bästa, måste jag säga.

Det var inne i det halvöppna skåpet, som det var så dramatiskt i lördags, då det var Frankrikes nationaldag. Fällorna smattrade och blodet skvätte så det stod härliga till. Att döda hör den franska nationaldagen till, så det var helt i sin ordning att vi dräpte två möss.

Jo, jag har blodiga bilder på offren, men de tänker jag inte visa här. Det är inte som den gamla goda tiden i Frankrike, där de stod och höll upp de från kropparna avskiljda huvudena. Nu sker avrättningarna mer i det fördolda. Lämpligen i ett köksskåp.

För att ta den dramatiska historien från början. Min Evan skulle gå och slänga något bland soporna. På hinkkanten satt en liten mus. Det fick den inte göra, tyckte alla.

Det blev en snabb färd till närmaste stormarknad för musfällor. Sophinken och återvinningshinken flyttades dessförinnan snabbt till en ny plats från soplådan till köksgolvet.

Under tiden delegationen för inköp av musfällor var ute på sitt uppdrag, så undersökte jag om soporna verkligen var riktigt sorterade. Kanske fanns det till och med något ätbart, som felaktigt hade hamnat i sopsäcken?

Min husse ville inte ha soporna finsorterade visade det sig, utan hinken hamnade uppe på diskbänken istället. Lite hann jag dock rädda.

De nyinköpta musfällorna laddades med en gammal fin och dyr ost och ett par timmar senare hade två stycken möss traskat vidare över regnbågen till mössens paradis (=Schweiz). Ett värdigt firande av den franska nationaldagen.

Nu är sophinken åter på sin plats, men jag ser fram mot nya musbesök. Finsortering av sopor är nämligen ganska kul.

Hej så länge

Vaira

Min finsortering av soporna uppskattades inte av min husse. Det var verkligen behövligt, så jag förstår inte att han blev så upprörd. Jag kunde rädda jättemycket gott från den eviga förgängligheten på sopstationen.

(45)

Kommentera | Translate

 


Annons

Det börjar av en ny typ dagar

Det är en ny typ av dagar som börjar idag. Vardagar. Vardagar är grå. De är en transportsträcka till nästa gråa vardag. Oftast kommer den redan nästa dag. Den ena gråa vardagen avlöser sedan den andra i en oändligt lång grå rad som en militärkolonn på väg till den stora höstmanövern 1948, om du minns.

Detta är ett typiskt tecken på att det är en grå vardag i vardande. Resväskor i hallen. Det slår aldrig fel. Snart kommer någon att åka och lämna mig ensam och sjuk i mitt armmod.

Hur blir då vanliga dagar till grå vardagar. Det kan vara så enkelt som att min David och hela hans familj och Eloise och hennes familj packar sina väskor och åker till USA.

Det kan också vara så att min Agnes och min Sabrina redan är gifta, så det inte finns något bröllop att förbereda. Det händer ibland att ett palats börjar bli färdigt, så det inte behövs någon min Agnes längre att sätta kakel eller att lägga golv..

Eftersom det inte verkar komma någon släkt som ska sova här den närmaste tiden, så är det också fullständigt onödigt att städa. Inget sparkaboll-VM vi kan vinna pågår heller.

Lite händer det dock även under gråa vardagar. Idag har vi varit ute med soporna. Senare kommer min Agnes, alldenstund min husse ska gå till optikern Martres-Tolosane. Min husse har beslutat sig för att bli lite mer klarsynt nämligen, vilket ögonläkaren tyckte skulle vara en bra idé i redan i måndags. Det var innan den gråa vardagen hade startat.

Eftersom de svenska tabletterna som ser till att min husses hjärta pickar vidare är slut, så ska min husse gå till doktorn idag också. Både hos optikern och hos doktorn behövs det certifierad EU-tolk. En sådan har jag i min Agnes, som jag välvilligt lånar ut till min husse.

Begynnelsen av de gråa dagarna började igår på en restaurang i Toulouse, dock utan mig. Det var hela min närmaste familj som tog avsked denna gång till min familj i Seattle. I skrivande stund sitter de kanske fortfarande på flygplatsen i Paris och tuggar på en sista baguette innan planet lyfter till Seattle.

För att muntra upp mig lite, så ska jag sätta på en diskmaskin och även en tvättmaskin ska startas. Under den grå vardagen får man ta reda på de små glädjeämnen som står till buds.

Hej så länge

Vaira

Jaha. Se där packas bilen. Min Evan kontrollerar att bakänden på min limousine är ihålig. Lite grejer åkte ut och väskorna åkte in. En som inte åkte någon stans alls, var stackars Vaira (=jag).

Här står jag ensam i mitt palats med bara en hundbur (ej på bild) och en mer eller mindre trasig hundsäng. Jag var ensam från 16.37-draget till långt, långt efter midnatt (klockan 21.20). Det var synd om mig.

Köttkylskåpet i restaurangen gick inte av för hackor. För bara 60€ per kilo, kunde man komma över en välhängd köttbit från sin favoritkossa. Tror du min husse köpte med sig en duktig bit hem till den som hade vaktat palatset? Icke! Jag fick både vara ensam och svälta!

När man bara träffas vartannat år sådär, så är det ju extra sorgligt när man ska skiljas. De våldsamt ledsna personerna på bilden är min Evan, min David, min Emily, min Agnes, min Sabrina och min Stephanie. Jag är inte med på bilden, eftersom jag satt ensam hemma och svalt. Min husse var inte heller med, eftersom han skulle förfula bilden.

(60)

Kommentera | Translate

 



Laddar