Annons

Annons

Vatten, bara vanligt vatten

Det regnar här. Det regnar mycket här. Det regnar mycket varje dag här. Dessutom blåser det och är kallt. Snart kommer jag att lämna in klagomål till franska staten, för detta är inte alls vad som utlovades när jag flyttade. Vädret är inte alls bra längre.

Stackars kossor (som egentligen är kvigor). En stor del av deras vinterhage är nu en sjö. Och stackars Vaira och stackars min Agnes, som får gå omkring på en blöt väg under tiden som det regnar och regnar på oss. Fy på dig president Trump, som har orsakat detta väder!

I södra Frankrike ska man strosa runt bland palmer och plocka apelsiner. Då och då ska man gå till sin bagare och köpa en baguette och klaga på att det är lite väl varmt. För att inte brännas av solen, så bör hussar ta på sig kräm med solskyddsfaktor 196. Det är vad de utlovar, när de dyvlar på en palats i Aurignac. Men hur är verkligen?

Snön som de inte hade sett de senaste 50 åren eller så, dök minsann upp. Sen blev det varmt minsann i hela två dagar. Då hade vi den utlovade temperaturen av 18 grader. Celsius. Sedan kom bakslaget i form av regn, blåst och kallt.

Men snart är det ju mars, kanske du säger. Ja, det är det. Då ska medeltemperaturen vara 13,5 grader. Som kallast kan det bli 8,2 grader. Vad kommer jag att få i mars? Snö och minus 8 grader.

Jag kan säga direkt, att detta är inte mer eller mindre en katastrof. Vems är då felet? Kan man skylla på min franska presidentkollega Macron? Knappast. Han har aldrig utgett sig för att kunna påverka allt. Vilken president är det då som kan allt, som påverkar allt, som är självutnämnd gud? Jo, Trump i USA. Det är han som har gjort så vi kommer få en vinter igen i Aurignac, när vi egentligen ska ha nästan sommar. Fy skäms USA som valde en sådan president!

Hej så länge

Vaira

Vägarna har blivit till stora forsar. Vägar ska inte vara forsar. Man ska inte ens bli böt om tassarna, om man går på mina vägar. Fy på dig president Trump, som har orsakat dessa forsar!

Min stackars Agnes måste hoppa mellan de stora jättedjupa vattenpölarna på vägen för att inte få blöta fötter. Det är riktigt synd om min Agnes. Fy på dig president Trump, som har orsakat dessa vattenpölar!

Nu är det stackars Vaira som springer till min Agnes. Jag drar rakt igenom de stora vattensamlingarna, så vattnet och gruset stänker upp på magen. En blöt mage är en kall mage. Fy på dig president Trump, som har orsakat min kalla mage!

Trots allt vatten, så springer min Agnes och jag längst med vägen. Eftersom jag blir både blöt, lerig och grusig, så drabbas jag av något tråkigt när jag kommer hem. Jag blir tvångsduschad! Det är inte roligt, skulle jag vilja påstå. Fy på dig president Trump, som har orsakat att jag duschas på magen varje dag!

Hade det varit normalt, så hade värmen kommit Aurignac nu. Fast det är inte normalt, för Donald Trump är president och gud i USA och världen. Snö och minus 8! Det ska det aldrig vara här. Speciellt inte i mars. Fy på dig president Trump, som har orsakat detta väder! (Väderprognosen lånat av (=stulit från) www.yr.no)

(49)

Kommentera | Translate

Annons

Vi har vitt vinterlov i Aurignac

Det är vinterlov här också nu. De stackars franska barnen har inte en vecka som i Sverige, inte. De tvingas bort från skolan under två hela veckor. Det uppskattas nog varken av eleverna eller av lärarna. Men som tur är, så är det vitt här ibland.

Ska man gå utför snöklädda stup, så gäller det att hålla tungan rätt i mun. Den här bilden togs för länge sedan. Det var innan våren hade kommit.

Den första bilden är bara ett exempel hur det kan te sig här, om det skulle råka bli snö. Det råkar det dock aldrig bli, utom när jag har flyttat hit. Vit dimma kan Aurignac däremot bjuda på titt som tätt. Mest titt. Vill du absolut se snö, så får du titta ut genom ditt fönster. Mina bilder har inte mycket i snöväg att bjuda på.

Om de franska barnen i Aurignac absolut är starkt begivna på att åka skidor, får de packa in sig i ett fordon och åka flera timmar till mina berg, Pyrenéerna. Det braiga är att de kan åka fram och tillbaka samma dag.

Stannar de kvar i Aurignac, så är det bättre att de gör som jag. Vad gör då jag som är så efterföljsamtvärt? Jo, jag tar med mig min Agnes och tågar ut i skogen och tittar på blommor. Jag tycker det känns mer vårlikt att plocka blommor (eller bara titta på), än att skotta gångar och göra snögubbar.

Hej så länge

Vaira

Det enda vita jag kan bjuda på nu är dimma. Om du till exempel vill fotografera en vy över kyrkan och slottet, så blir det bara så här. Helt värdelöst! Varken kyrkan eller slottet syns ju.

Ibland kan det stå blå blommor jämte stigen, där min Agnes och jag just har passerat. Du ser oss lite suddiga långt i fjärran.

Jag har inte tid att stanna och vara fotomodell, när min husse hade för avsikt att fotografera mig tillsammans med blåsipporna. Jag ska nämligen …

… skynda till min Agnes. Där blir man nämligen klappad och inte bara fotograferad. Det är bättre!

En det blåsippor är gula, som du ser. Plockar du blåa blåsippor och gula blåsippor, så får du en svensk bukett, fastän den är plockad i Frankrike. Vi plockade inget, för vi vet inte vad som gäller.

Socialrealistisk vårbild från Aurignac. Regndroppar hänger på den snart utblommade maskrosen som växer vid asfaltskanten. På andra sidan vägen ser du två övergivna soptunnor, avsedda för avfallet efter stans fattiga. Bakom allt ser du min stad Aurignac, där de rika bor.

(48)

Kommentera | Translate

Annons

Lasagne lockade mina flickor

Har du läst om katten Gustaf? Tänkte väl det. Vem vill läsa om en katt? Han älskar i vilket fall som helst lasagne. Då flög en tanke upp hos mig. Mina flickor i Toulouse har två katter. Kan det vara så att min Agnes och min Sabrina kunde lockas hit med lite lasagne? Är de som katten Gustaf? Det var värt ett försök.

Du ser ju själv, hur nöjda mina flickor ser ut när de kan lägga för sig rejäla portioner av lasagne. Tänk att det var ett så bra knep att få hit min Sabrina och min Agnes!

Min husse skickades till slaktaren för att inköpa köttfärs. Då tar slaktaren två, tre fina köttstycken och lägger dem i sin kvarn och ut kommer de som jättefin köttfärs.

Väl hemma gjorde min husse, under min övervakning, köttfärsröra och bäschamällsås med ost i. Allt varvades med lasagneplattor i en form. Fördisken av stekpanna och kastrull tog jag hand om.

– Vi har en lasagne, sade min husse när han ringde till flickorna.

– Vi kommer klockan sex, svarade flickorna.

Precis klockan sex kom mina flickor Lasagnen var färdig, brödet var färdiggräddat och bordet var dukat med finaste porslinet.

Jo, det visade sig att flickor från Toulouse, som har två katter, tycker mycket bra om lasagne. Trots mina hungriga ögon, var fördisken torftig, men god. Efter maten gick vi till slottet. Väl hemma gjorde min Agnes ett smakprov av under mitt statsbesök i Spanien inköpta drycker. Jag fick inte smaka.

Igår tittade vi på lite filmer från min Agnes i Frankrike och min Agnes i USA. De var jättegamla, så min Agnes var väldigt liten. Då fick jag och min Sabrina se hur min Agnes såg ut då. Vi lasagne igen, men denna gång framför TV:n.

En promenad i vårvädret var på sin plats, innan flickorna åkte hem. Det visade sig att min Sabrina inte hade gått djungelstigen innan, så då passade vi på att gå den så min Sabrina kunde uppleva den dånande floden. Vi visade också mitt viloträd.

Innan mina flickor åkte till sina katter, fick de kaffe med kaka. Snart kommer min Agnes. Då blir det jobba av!

Hej så länge

Vaira

Innan flickorna kom var det dock mycket arbete. Lasagnen är färdig att skjutsas in i ugnen och jag har pliktskyldigast fördiskat kastrullen med såsen liksom stekpannan med köttfärssåsen. Teamwork i köket av en husse och en Vaira!

Under tiden som alla, utom jag, sitter och vräker i sig maten, gäller det att ta fram sina svältögon där jag sitter under bordet. Bara titta, inte säga något. Detta kan påverka fördisken positivt, har jag märkt.

Tre tallrikar fördiskas i ett nafs. För en svältande västgötaspets så är det ingen konst alls. Lite mer fördisk, kunde jag dock ha fått. Fast tre är bättre än en.

Min Agnes, som har arbetat i en bar, blandade till randig dricka med hjälp av några flaskor hon hade lurat min husse att köpa i Spanien. Det tyckte alla var festligt och gott, utom en västgötaspets.

Jag tyckte att jag i alla fall kunde få randigt vatten i min skål, men det fick jag inte. Varför ska man för övrigt göra randig dricka? Jag vet inte.

Detta var under gårdagens promenad. Vi är på väg mot min djungelstig och vem är då bättre skickad att visa vägen om inte jag? Ingen, skulle jag vilja påstå.

Vi visade min Sabrina vårt viloträd. Jag hoppade upp jämte min husse, så han skulle ha någon att stödja sig på. Du ska veta att jag kan gå fram och tillbaka mellan min husse och min Agnes. Så duktig är jag.

(62)

Kommentera | Translate

Senaste från Hemmets

Laddar