Annons

Annons

Årskrönika 3 från din president

Oj, vad det har hänt mycket i år. Flera tusen bilder att gå igenom. Eftersom jag är med på ganska många, så är det väldigt svårt att gallra bort en enda bild. Fast jag kan ju inte ha flera tusen bilder i en årskrönika. Jag nöjer mig med 29 stycken. Idag är det dags för del tre, den sista delen. Den sträcker sig från min Agnes sitter på balkongen och ringer till IKEA och tills idag vid torget alldeles, alldeles nyss.

6 september Många, många timmar, som så småningom blev till många, många dagar, fick min Agnes (och även min Sabrina) tillbringa vid sina telefoner för att vänta på att någon vid IKEA skulle svara eller ringa upp som utlovat, som aldrig hände. Väntetiden var som kortast en timme. Som längst inte svara alls efter flera timmar med dålig musik. Handla gärna på IKEA, men sköt transporterna själv. Franska IKEA eftersträvar tydligen också riktigt dåliga kundrelationer. Svenska IKEA kommer för övrigt inte långt efter. IKEA:s uppträdande blev för övrigt känt i stora delen av världen.

IKEA visade sig bli en lång följetong. Jag upphörde aldrig att förvånas över hur de uppträdde. De kom inte med varor när de skulle, de kom inte med de varor de skulle, när de väl kom. De hade förstört en diskmaskin och en ugn i en, eller flera, av transporterna. De ringde inte när de hade lovat och de vägrade konsekvent att svara i telefonen på kundtjänst. Dåliga kundrelationer fick en ny låg nivå, som man inte ens hade kunnat föreställa sig.

Annons

Desto bättre var han som monterade köket. Ännu mera desto bättre är min Agnes och min Sabrina. Utan dem hade jag fortfarande bott i en ruckel, där man kan skapa sitt eget boende om man är händig.

Nu är årskrönikan klar och snart, alldeles snart, är mitt palats också klart.

Hej så länge och

GOTT NYTT ÅR

Vaira

PS. I morgon tar jag paus, för du orkar ändå inte läsa efter att ha firat in 2018. DS.

7 september En av de många timmar jag fick vänta i porten på en transport från IKEA. Ibland kom de utlovade transporterna flera timmar för sent, men aldrig i tid. Oftast kom varuleveranserna inte alls. Aldrig hade de med sig allt, utom sista gången.

8 september Min Agnes kämpar med heltäckningsmattan i min Agnes och min Sabrinas sovalkov. Den är väldigt skön att både sitta och ligga på. Bra mattval, tycker jag.

8 september Nu kom det lite fler grejer från IKEA. Det var tredje, eller fjärde, leveransen tror jag. Tydligen hade de spelat fotboll med gaffeltruckar och diskmaskin. Värre transportskada får man leta efter. Den var rejält bucklig på flera sidor. Mikrovågsugnen hade de bara lyckas repa lite, liksom ett par luckor.

8 september Sent på kvällen kom de sista grejerna till mitt kök. Det var så få saker, så de fick plats i en liten kasse. De kom i en taxitransport. Det är inte konstigt att det är dyrt att låta IKEA transportera dina inköp.

9 september En ny sportmöjlighet dök upp för oss under mina promenader. Palla fikon kunde vi inte göra när vi bodde i Sverige. Fikon är gott. Plommon och päron är också gott. Dem kan man också palla. Valnötter får min husse behålla själv.

9 september Se nu var sängen i flickorna sovrum hopsatt och det var dags att bädda den. Nu kan de sova över hos mig och jag kan ligga hos dem. Och väcka dem.

9 september Den nya paradsängen till mitt paradsovgemak var också hopsatt och bäddad. Nu äntligen kan jag sova ståndsmässigt. Anledningen till att vi kunde sätta ihop sängarna, var att vi skötte transporten själva från IKEA i Toulouse. Annars hade vi nog inte haft sängarna än.

10 september Den varma sommaren hade tagit hårt på vattenflödet i floden jämte min regnskogspromenad. Det är inte många centimeter djupt, men det går att bada tassarna och ta sig en slurk uppfriskande Pyrenéevatten.

11 september Flera månader för sent, tack IKEA, var det dags att börja sätta samman mitt nya kök. Han som monterade var jättebra. Han arbetar åt IKEA, inte hos.

14 september Så var han då klar med mitt kök. Min Agnes får skriva på papperet. Fast diskmaskinen och ugnen och ett par transportskadade luckor och den feltillverkade diskbänken, ska bytas ut senare.

15 september Äntligen var nedre dusch- och tvättrummet färdigt. Det innebar också att vi kunde beställa tvättmaskin och torktumlare. De kom när de skulle. Det var mycket som skulle tvättas nu.

19 september Det blir mycket emballage från ett kök och lite tvättmaskiner och sådant. Jag tror vi körde minst 28 gånger till soptippen med fulla billast. Jag fick åka på golvet i framsätet, för min bur fick inte plats.

22 september Ett kök att laga mat i och ett matrum som går att sitta och äta i. Dessutom färdiga gästrum att sova i. Nu var det dags för invigning. Du ser från vänster min Sabrina, officiell byggledare och dessutom medhjälpare under helgerna då och då. Jämte henne står min Agnes, diversearbetare, översättare och specialist på djur i diken och numera också på djur i källartaken. Flickorna var väl värda en flaska champagne. Min husse smygdrack också. Jag ville inte ha.

24 september Den buckliga diskmaskinen hade gått sönder, men då dök påpassligt min resurshusse upp. Resursmatte var med också, så det blev delikat fördisk. Fast framför allt var Charlie med. Det var verkligen roligt att ses igen.

26 september Min resurshusse finner ett stort nöje i att lägga in golv i parad-tv-salonger. Vilken tur att vi hade ett golv, som skulle läggas in i en parad-tv-salong.

26 september Min resursmatte försöker få Charlie att hoppa upp på mitt viloträd. Fastän jag visar hur man ska göra, så hade han lite svårt för sig, men det ordnade sig så småningom.

29 september Så var då golvet lagt. Min resursmatte och min Agnes står och språkar glatt, min resurshusse står nöjt och betraktar sitt verk. Charlie och jag inspekterar lite noggrannare. Det var duktigt lagt. Tänk på att det inte finns en enda rät vinkel eller parallella väggar i salongen.

3 oktober Det var den sorgliga dagen det var dags att ta farväl av Charlie. Fast vi lovade varandra att vi ska träffas igen. Jag ska åka och hälsa på Charlie och han ska åka till mig igen. Det blir nog så bra så.

7 oktober Nu fick jag besök igen. Det var min Sabrinas mamma, som hade åkt ända från Réunion bara för att hälsa på mig. Då ska du veta att Réunion ligger utanför Madagaskar. Här är Sabrinas mamma på väg upp, för att se de olika sovavdelningarna jag har där. Ser du min rumpa nere till höger? Sabrinas mamma var jättesnäll!

21 oktober Jag har kompisar här också. Den här hunden, som jag visar en elegant konst, heter Graso. Det betyder tjockis på spanska. Han är spanjor från början och jag är svensk. Nu är vi båda fransmän, kan man säga.

4 november Hej och hå! Här hade mina flickor helt plötsligt gjort en stilig garderob av före detta mörka skräprummet. Vad vore jag utan dem!

12 november De är jättelarviga ibland, mina flickor. De kom till mig, för att fira min födelsedag, fast en dag för tidigt. Jag skäms lite, eftersom de larvar sig så mycket.

13 november Den franska födelsedagstårtan var väldigt god. Den var gjord av skinka, korv, leverpastej, som kallas paté, och köttbullar. En delikat blandning, måste jag nog säga. Nu är jag sju år.

3 december Då var det dags för ett officiellt statsbesök igen. Det var andra gången jag kunde välkomna Ola. Den här gången hade han Eva med sig också, vilket var väldigt trevligt. Vi hade trivsamt under tiden de hedrade mig med sin närvaro i mitt palats.

9 december Åter igen förbigick de olika nobelpriskommittéerna mig. Men jag lurade dem allt! Jag hade en nobelfest dagen INNAN, de i Stockholm och Oslo hade sina. Alla festerna var utan kulturprofiler i år, men jag hade mina festklädda flickor, min Agnes och min Sabrina. Dem hade de inte varken i Stockholm eller i Oslo.

21 december Det blev en uppsättardag när min Agnes kom och hängde upp massa cirkusbilder på väggen i min parad-tv-salong. Lite jobbigt var det, för bilderna skulle beskäras och ramas in i nya ramar också. Än är det dock många tavlor i många rum som ska sättas upp.

24 december Det är julafton och mina flickor är hos mig. Vi fick alla julklappar, till och med min husse. Han har ju inte varit överdrivet snäll, men trots det kunde han hösta in inte mindre än tre paket.

31 december Det är nyårsafton, alldeles nyss faktiskt. Jag poserar på mitt torg i Aurignac. Bakom mig ser du bergskedjan jag upptäckte och döpte till Pyrenéerna. En våning under mina tassar, hittar du en av stadens offentliga toaletter. Det finns mycket sevärt här i Aurignac!

LÄS OCKSÅ

(68)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar