Annons

Annons

Besöket forstätter i vänlig anda

Det största och viktigaste statsbesöket i historisk tid i Aurignacs historia fortsätter. Den svenska delegationen består av min urmatte Gunnel, västgötaspetsarna Jeanne och Bettan. Igår fortsatte besöket i fortsatt öppen och vänskaplig anda. Dessutom skapades ett historiskt monument till minne av besöket.

Vägen längst med djungelstigen var fint röjd av mina utsända. Jag går i täten, som det sig bör, sedan kommer Bettan och sist Jeanne.

Igår kunde jag, frånsett vissa förhandlingar, visa mina vänner min nyröjda djungelstig, mitt medeltida slott och min tv-soffa. Allt utföll naturligtvis till stösrta belåtenhet.

Jag hade även glädjen att låta mina vänner prova min vilstock, gå över bron som går högt över min brusande flod. Som avslutning av promenaden provade vi på balansgång på betongmuren utanför högstadiet. Dessbättre var det ju onsdag igår, så det fanns inga elever där, som kunde se den ynkliga föreställningen som mina gäster stod för. Detta trots att jag hade förevisat hur det ska gå till med en tjusig promenad både fram och tillbaka på muren.

Annons

Promenaden avslutades med att min urmatte satte sin signatur på ett alldeles nytt monument i parken nedanför mig till minne av sitt besök i Aurignac.

Senare på dagen gjorde vi ett besök i mitt slott. Alla lät sig imponeras av slottets prakt, som numera är helt borta.

Dagen avslutades med en finare middag, som vi åt ur våra matskålar. Sedan var det fria aktiviteter (=sova) för alla utom min husse och min urmatte som satt och språkade långt in på natten.

Hej så länge

Vaira

Trots att jag hade visat hur bekvämt mitt vilträd är, så ville inte Bettan sitta där, trots att urmatte lyfte upp henne. Jeanne beskådar försöket. Hon lyckades inte bättre, skulle jag vilja påstå.

Passerandet av min bro, som går högt över den brusande forsen, vållade viss tveksamhet hos mina gäster. Jeanne vågade sig över först (efter mig förstås). Bettan står och tittar tveksamt hur Jeanne tar sig över den livsfarliga passagen.

Muren vid högstadiet var ingen som föll mina besökare i smaken. Bettan ger upp och hoppar ner. Snart är det Jeannes tur att försöka . Hon står lite lätt skymd bakom mig. Jag kan skvallra att det inte gick bättre för henne. Den modiga hunden som står så elegant på muren, det är jag det.

Min urmatte skriver in sina initialer i det ståtliga monumentet som Aurignac kommun har låtit uppföra till åminnelse av det celebra besöket.

(44)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar