Annons

Annons

Det blev lite bakvänt idag

Det är inte alltid min fotograf (=min husse) gör som han ska (=som jag vill). Ibland blir det alldeles fel. Igår skulle han ta fina vårbilder på årets först promenad. Det var 14 grader ute, vindstilla och solen sken. Det var inte meningen att jag skulle skryta om vädret här. Sådan är inte jag. Jag skulle bara göra dig avundsjuk.

Inte ser det här ut som en skön vårpromenad. Påminner mer om ett vårtsvin bakifrån, än en vacker Vaira som spatserar på en skogsväg i södra Frankrike. Den här bilden blir du knappast avundsjuk på mig när du ser den. Helt värdelös bild.

Nu var det så att min husse absolut skulle ha den gamla för dyra kameran med det för dyra teleobjektivet. Dagen före nyår hade han nämligen hittat batteriladdaren till den, så nu var det full fart på den kameran också. Laddaren är för övrigt av typen jag-vet-att-jag-sett-den-någonstans-i-någon-flyttkartong. Den återfanns i en fotoväska.

Annons

När min husse strosar runt med det stora för dyra teleobjektivet, så envisas han med att försöka fotografera fåglar. De enda fåglar som finns här nu är duvor plus en och annan liten fågel som gömmer sig i buskarna. Ibland kommer det några rovfåglar på besök också, mest glador.

Min husse fick snart överge fågelbilderna. Istället övergick han till att fotografera turister. Tack vare det för dyra teleobjektivet, så lyckades han fånga en flock skygga turister. Tydligen var de den enda flocken som var här, så nu övergick min husse till att fotografera bergskedjan jag upptäckte istället. Det var blåsigt på topparna, kunde han se i kameran.

När vi kom ut i skogen, så spanade min husse efter fjärilar. Det hade vi sett en dag innan, men inte idag. Istället inriktade han sig på att fotografera något riktigt fint. Du förstår nog att det var mig. Sedan tog vi omvägen över Plommonstigen när vi gick hem.

Med sin telefon hade dock min husse taget en sådan där avundsjukbild. Varmt och grönt och en Vaira som njuter av vårpromenaden.

Jag har tagit med en bild från nyårsaftonkvällen här också. Lugnt och skönt och inte en enda raket. I Frankrike låter man inte raketuppskjutande människor, politiker och köpmän plåga hundar med fyrverkerier. Här har politikerna bestämt att det bara får finnas offentliga fyrverkerier och raketer finns inte att köpa för allmänheten. Bra tycker jag!

Hej så länge

Vaira

En flock turister i Aurignac. Det är så här de vanligtvis ser ut. ”Titta där är bergen som president Vaira upptäckte”, utropar den lilla pojken nere till vänster, till det turistande sällskapet, i det han pekar på Pyrenéerna.

Ja, och här har vi mina berg. De ligger nog tre, fyra mil bort. Ser du snöröken på topparna? Vilken tur att man inte är där, utan kan promenera i vårsolen här hemma. Bergen syntes bra igår i den klara vårluften.

Jasså minsann! Den gula labradoren har visst varit ute och gått här idag också. Han är minsann avslöjad. Dessutom hade han sin matte med sig. De är snälla båda två.

Mitt kyrktorn. Ser du duvan, som åker och tittar hur mycket klockan är? Du får titta noga. Den var för övrigt 11 minuter i tio. Så tidigt var vi ute och gick minsann.

Detta är Vaira, som snart är hemma efter promenaden. Bilden togs på Plommonstigen, precis före vi ska svänga in på min gata Rue Saint-Michel. Det är då jag måste gå till min husse lite snabbt. Han ska nämligen kopplas, innan vi kommer ut bland alla bilar.

Så här var det nyårsaftonsnatten i Aurignac. Visst ser de skönt ut? Inte en bil, inte en raket inte ens en katt fanns det på stan.

Detta är en avundsjukbild. Enda anledningen att ta sådana här bilder och sedan publicera dem på världens bästa blogg (=min blogg förstås), är att för att du ska bli avundsjuk på mig. De gröna växterna till höger är bambu. Snart kommer det nog gröna löv på träden till vänster också.

(84)

Kommentera

 


Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar