Annons

Annons

Det blodiga slaget vid slottet

Blodet skvätte och sprutade på slottets borgård i söndags, så det var en fröjd att skåda för varje slagskämpe. Det var jag som försvarade min Agnes från ett attackerande kattdjur. Det kunde ha varit en sabeltandat tiger som anföll, men det kunde lika gärna ha varit ett grottlejon. Det var inte lätt att se i stridens hetta.

Meningen var att det bara skulle bli en skön kväll på slottets borggård. Min Agnes tar en välbehövlig vilostund efter att hon har klättrat upp till slottet. Jag är på väg att visa några av mina konster för min Agnes. Men vad är det för en ful orange sak till vänster som fegt smyger i buskarna?

Det var tur för dig att du inte blev åsyna vittne till de hemska scener som utspelade sig häromdagen. Nu kanske inte själva slagsmålet var så blodigt i sig. Hjälten för dagen (=jag) hade änglavakt och min Agnes också. Hade bara omständigheterna varit lite, lite annorlunda, så hade det hela kunnat sluta i en kat(t)astrof.

Annons

Tänk bara om:

  1. Katten hade varit en attackkatt av den typen som stryker omkring här i Aurignac. Vem tror du hade fått sönderriven nos då? Jo, Vaira. Min Agnes hade säkert blivit riven på kuppen. Katten hade nog fått sig en törn också.
  2. Om inte katten hade varit av den fega typen, så den sprang iväg och gömde sig, utan istället hade hamnat mellan mina käftar med dess skarpa huggtänder. Då hade du fått se på blodbad.
  3. Katten hade lika gärna kunnat vara ett lejon eller en tiger. Jag hann ju inte se efter ordentligt. Då vet man inte hur ett slagsmål hade gått, även om det mest troliga hade varit att det blivit oavgjort. Jag är stark som ett lejon och smidig som en tiger nämligen. Men tänk på blodvitet som hade uppstått i en sådan kamp. Hela borggården hade varit färgad blodröd.

Nej, tack vare lite tur och stor skicklighet, så lyckades jag jaga bort den farliga katten från slottets borggård utan blodsvite och därmed rädda min Agnes och min Sabrina (utanför bilderna) från den stora fara som en katt i Aurignac utgör.  Borggården är dessutom min, så där ska inte finnas några kattdjur!

Hej så länge

Vaira

Jag gör en av mina berömda rullningar, så att min Agnes ska bli glad. Det brukar hon bli, när hon ser hur duktig jag är. Men vad är det för en ful orange sak till vänster som smyger i buskarna?

Det hände oss samtidigt, både min Agnes och jag. Helt plötsligt fick vi syn på en ful orange sak som smyger i buskarna. Här behövs det en insats och det är jag som får svara för den på grund av min styrka och mitt mod.

Med ett kraftfullt jättesprång sätter jag fart mot katten som genom sin blotta närvaro störde kvällsfriden å det allra grövsta. Detta utan att tänka på alla risker som jag därmed tog. Snart kommer det att spruta blod över borggården, var så säkra! ”Heja Vaira”, ropar min Agnes. Eller också så sa hon ”Nej Vaira!”. Det svårt att höra ibland.

Nu har jag fått upp farten och min hastighet närmar sig 89 kmt. Men vad gör den fega katten då? Jo, den springer nerför trappan och genom gallergrinden. Trots att jag är alldeles för smal, så kommer jag inte igenom den. Det var tur för fridstöraren.

Jag hör min husse ropa: ”Sluta med det där Vaira och kom genast hit! Lämna katten i fred!” Naturligtvis lydde jag och gick till husse med lite slokande öron, han lät inte så glad nämligen, för att hämta godis. Jag fick inget godis, trots att jag hade räddat min Agnes från en farlig katt med fara för mitt eget liv.

(65)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar