Annons

Annons

Efter snön kom syndafloden

Efter den hemska snöstormen, som jag så målande beskrev igår, drabbades Aurignac av en plötslig värmebölja. Utan förvarning var det helt plötsligt 4 grader varmt. Den plötsliga värmen fick snömassorna att smälta och katastrofen var ett faktum. Syndafloden sköljde över oss.

Under min promenad fick jag vada fram i meterdjupt vatten. Detta är nog det värsta äventyr man kan tänka sig, kan jag tänka. Du ser ju själv på denna dramatiska bild (=suddiga), hur det var hela tiden under 4 kilometers hårt lidande.

Modig som jag är, så beslöt jag mig för att ta en promenad i vattenmassorna för att inspektera hur min stad hade drabbats. Det var inget nöje, ska jag säga dig, att försöka ta sig fram längs med min grusvägspromenad, Dessutom hade jag inte ens flytväst, så det var en uppenbar fara att jag inte skulle klara mig med livet i behåll.

Annons

Under min promenad, om man nu kan kalla vada fram i meterdjupt vatten för promenad, såg jag många hemska saker. Hungriga och frusna hundar strök omkring längst med husväggarna för att leta efter en torr plats och kanske lite mat.

Flickor utan kläder gick omkring i gyttja upp till knäna. Sant och hemskt. Säkert frös de också. Dessutom mötte jag en inte kompatibel hund, som morrade åt mig. Bara för säkerhets skull, så morrade jag först. En riktigt omskakande upplevelse. Hade inte hunden gått på andra sidan gatan, så vet man aldrig vad som hade hänt.

Det är sådant man ser och får uppleva när man bor i en stad som har drabbats av en syndaflod, värre än den bibliska. Jag kan bara säga att det är tur att jag bor 400 meter över havet. Annars vet man inte hur det hade slutat. Jag kan lugna dig; jag klarade gårdagen och idag har min Agnes kommit till mig.

Hej så länge

Vaira

Dessa två löshundar mötte vi. En ser ut som om han har slitit sig, antagligen för att undgå att drunkna. Kanske den alltid fria hunden räddade honom från de framforsande vattenmassorna. Nu letade de efter en torr plats och kanske något att äta. Eller ett ställe att markera. Till exempel en husvägg.

Med lite tur, så kunde jag då och då hitta en smal landtunga jag kunde gå på. På så sätt, så slapp jag att gå med mina vackra tassar i isande kallt vatten hela tiden. Min husse fuskade och hade skor på sina fötter.

Stackars flicka. 6242 heter hon förresten. Hon får gå omkring i gyttja hela dagen nästan upp till knäna. Ett elstängsel hindrar henne från att fly upp på någon närbelägen kulle. Inte blir det bättre av att hon saknar stövlar. Undrar just hur hon har det idag?

På andra sidan gatan dök det plötsligt upp en matte med en inte kompatibel hund. Det var tur att jag skällde och morrade först, för den icke kompatibla for ut med otidigheter mot mig, helt utan orsak. Tur vi inte gick på samma sida av vägen.

Trots regn och jättestora vattensamlingar, så går jag målmedvetet vidare. Det är så man gör om man är en västgötaspets. Inte ens en syndaflod kan stoppa den modigaste av alla hundraser. Dessutom är jag president och det förpliktar en hel del, att bli blöt om tassarna till exempel.

(62)

Kommentera

 


Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar