Annons

Annons

En försening som vållade en svår dokumentationskatastrof

Vi kommer klockan sex. Det var första beskedet från mina flickor i Toulouse. Bordet var dukat, maten var klar. Vi kommer klockan sju. Det var andra beskedet från mina flickor i Toulouse. Snabbändring av schemat, fick jag ängna mig åt nu.

Än har det inte kommit några flickor, fastän klockan är över sju. Det är därför de inte kom med på bilden. Av kallopps blir det mycket god fördisk, vill jag påpeka. Alla tar för mycket sås nämligen.

Ljusen skulle efter schemaändringen tändas 18.52, direkt efter att vinflaskan hade öppnats och vattnet tagits in på bordet. Fotograferingsförbudet flyttades fram en timme till 19.07. När inga flickor hade kommit 19.06, beordrade jag min husse att föreviga bordet. Dagens rätt var något ihoprafsat kalloppsliknade, som hade stått och småputtrat på spisen sedan 13.54. En timme hit eller dit, spelade inte någon roll för den, men fotografering utan flickor var inte bra.

Annons

När flickorna så småningom dök upp, var min Agnes tvungen att visa min Sabrina var tavlorna hängde. Det tog sin tid. När de väl satte sig till bords, så var fotograferingstiden sedan länge utgången. Nu vet du varför det inte finns några middagsfotografier.

Nästa gång det erbjöds ett fotograferingstillfälle var idag vid andra morgonpromenaden klockan 08.28. Då sov flickorna. Till frukosten var de i alla fall vakna. Äntligen kunde vi fotograferas!

Sedan monterades innehållet i IKEA-kartongerna ihop. Det visade sig att det blev ett skåp man kan ha lilla stereon på i paradmatsalen, en läslampa man kan ha i parad-tv-salongens läshörna och slutligen ett rött plåtskåp, som gör sig bäst i mitt arbetsrum. Det var förstås min Agnes och min Sabrina, som skruvade och hade sig. Min husse ägnade sig åt att göra inget.

Nu har min Agnes och min Sabrina åkt till sina katter, via en auktion någonstans på vägen. Hittar de något de måste köpa, så hamnar det inte hos katterna, utan på min vind.

Hej så länge

Vaira

Soluppgången på mina berg missade flickorna, eftersom de fortfarande sov när det var dags för morgonpromenaden. Vi gick till bagaren också, så vi hade färskt bröd till vår frukost.

Här var det frukost. Jag brukar sitta i soffan jämte flickorna, eftersom det brukar resultera testbitar. En testbit är att jag får en liten brödbit, eller kanske en ost- eller korvbit. Sedan testar jag den, så den inte har blivit för gammal.

Nu ska här skruvas. Som tur är för min Agnes, så har hon till gång till expertis, en Vaira. Vad kommer det här att bli?

Så blev det vita skåpet, med stereon på i matrummet. Skåpet till vänster om det vita skåpet, heter också det vita skåpet. Nu kan man kanske få lite fin musik i när man äter.

Om flickorna hade mätt fåtöljen med en tumstock, så hade de sett att det inte var någon idé att ens försöka att få in den i min parad-tv-salong. Nu mätte de som tur var inte, så de lyckades tråckla fåtöljen förbi det stora skåpet. Ut kommer den dock aldrig.

Nu får min husse försöka lära sig läsa, när han har både en läslampa och en läsfåtölj. Jag undrar vad ”Mor ror” heter på franska?

Nu håller flickorna på med en massa röda plåtbitar. En del skulle sättas så, medans andra skulle sättas si. Jag övervakar det hela, så det går rätt till.

Där, till höger om skrivarskåpen står det röda lådskåpet. I det ska min husse ha gamla fotografier. Han har två olika sorter; svartvita och i färg. Under dynan i min arbetsrumsbädd, finns för närvarande tre ben. Jag har bädden att gömma ben i. Jag föredrar att ligga på mattan.

(54)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar