Annons

Annons

En omväxlande fransk vardag

Måndagen började som den sig bör med promenader och besök hos bagaren. Denna gång var min Stephanie med på promenaden. Sedan åkte alla och handlade, utom stackars Vaira. Det var 28 grader ute och vänta i bil i sol på parkering är inget att trakta efter för mig. Igår så kom min Agnes och Matilda, för det var pysseldag. Grillen invigdes också. Fast det gick inte som väntat.

Att prova franska misslyckade designsoffor i franska affärer, tyckte min Evan, min Emily och min David var roligt. Titta vad mycket de har köpt! Jag undrar om de har handlat i butiken Soldes, som de sitter framför?

Måndagen var inte så där rolig kanske, men jag kan berätta om igår. I måndags fick jag stanna hemma, när alla åkte och shoppade.

Vi tar tisdagen istället. Efter en stärkande frukost, så kom min Agnes och med henne var min Agnes kusin Matilda. Kom du ihåg henne? Hon och Agnes bodde ihop i Toulouse ett helt år och jag var och hälsade på dem. Det var då bilen gick sönder.

Annons

Min David och min Stephanie och min Agnes och min Matilda pysslade igår. De klistrade etiketter på flaskor, som ska vara till bröllopet på lördag. Min David och min husse monterade ihop grillen och placerade den i min palatspark.

Eftersom det hade blivit mycket kartonger över, så åkte jag, min Evan, min Emily och min husse till Aurignacs återvinningsstation. Där återvann vi alla kartonger. Min husse ville de inte ta, så han får återvinnas någon annan gång.

När vi ändå var ute och åkte, så passade vi på att åka till den berömda grottan, som inte är en grotta, i Aurignac. Där visade jag hur man inte får gå för att komma in i själva stenvindskyddet. Det är lika bra att visa ordentligt hur man inte får göra, så att de inte gör så vid ett senare tillfälle.

Nu skulle grillen invigas. Det mullrade lite hotfullt i fjärran när vi tände grillen. En stund senare lät det som Malmös ungdomar hade flyttat till Aurignac. Det smattrade som kulsprutor ute. Ner från himlen kom nämligen fotbollsstora hagel, som landade med ljudliga skarpa smällar. Åskan smällde och mullrade också.

Vi beslöt oss för en kompromiss: Grilla ute och äta inne. Fördisken var god inne också.

Idag ska jag åter bli övergiven. Alla, utom stackars Vaira, ska åka till Toulouse. Jag ser fram emot en riktigt tråkig dag. Fast ikväll blir det roligt. Då ska fi fira amerikanska nationaldagen. Jag har inte bjudit in min amerikanske presidentkollega till Aurignac, så det kan bli riktigt roligt.

Hej så länge

Vaira

Igår var det en pysseldag i palatset. Min David skrev ut fina etiketter som min Agnes hade gjort själv. På bilden ser du hur min Matilda sitter och klipper, min Agnes kladdar på klister och min Stephanie sätter etiketterna på flaskorna. Jag kontrollerar fotografen, som du ser. Det kan behövas.

Här kämpas det på. Det är min Evan och min Emily, som viker kartongerna som ska återvinnas. I bakluckan sitter jag och vaktar.

Jaha, nu är det klart! Jag ger barnen beröm och talar om hur duktiga de var. Och nej, jag ska inte återvinnas.

Här visar jag min husses barnbarn exakt var man inte ska korsa den stora floden till Aurignacs berömda grotta. Det blev en nyttig livskunskap för dem.

Nu får ni allt vänta på mig, säger jag. Vi ska nämligen in i det djupa grottsystemet och det är lätt att komma vilse. Jag överdriver inte om jag säger att grottan är sex meter djup, på sina ställen. På natten är den dessutom alldeles mörk också.

Bildbeviset från palatsparken. Bakom palmen kan du skymta den nya grillen med de goda biffarna i sig. På marken ser du de fotbollsstora haglen (ganska små fotbollar, men ändå). När sådana vräker ner och landar med en skarp smäll, så är det inte konstigt att man tror att man är i Malmö eller Göteborg. Vi åt biffarna i matrummet.

(53)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar