Annons

Annons

Ensam, värme, upp och ned

Först led jag många, många timmar av ensamhet. När sedan min Agnes och min husse äntligen kom hem, så led jag av uppför och uppför och uppför. Och varmt var det också. På kvällen åkte min husse och jag på en extra rasttur till den berömda grottan. Där var det bara nedåt. Idag är det en bildkavalkad över gårdagens plågsamma händelser.

Den här bilden togs i närheten av Aurignacs berömda grotta. Den föreställer en ovanligt vacker västgötaspets (=jag, Vaira), som är ute och spatserar i kvällningen på en äng. Du ser att grönskan redan är västgötaspetshög här i södra Frankrike. Nu på kvällen var det inte så varmt heller. Bara 24 grader.

Det blev precis som jag trodde. Min husse åkte iväg redan klockan 08.59. Jag var lämnad ensam i mitt palats, som jag vaktade. Det var öppet ut till palatsparken också, vilket innebar att jag hade det extra jobbigt.

Annons

Drygt elva timmar senare, klockan 13.21, anlände så min husse och min Agnes i var sin limousine. Direkt efter deras ankomst, så gick min husse och jag till postparken för en snabbrastning. När vi kom hem var min Agnes klar för nästa moment. Det var en utflykt med mig som stod närmast på programmet. Vi tog lilla limousinen och begav oss iväg.

– Här är en fin promenadväg, sade min Agnes när vi hade åkt några kilometrar.

Det visade sig vara en väg som var en ständig uppförsbacke. Upp, upp, upp gick det hela tiden. Helt plötsligt kom min husse med en i hans tycke fiffig idé.

– Vi kör lite budföring, tyckte han.

Hade jag inte fått en godisbit vid varje vändpunkt, så hade det inte blivit någon budföring. Sa jag att det var varmt? Och uppför? Ja, varannan sträcka var ju utför, men sedan var det uppför igen.

– Här uppe efter kurvan planar det nog ut, sade min Agnes som gick först. Det gjorde det inte. Det fortsatte uppför. Då gick vi ner till bilen igen. Dit var det ungefär 1,4 kilometrar i längd och 218 meter i förlorad höjd.

När vi kom hem drack jag vatten och min Agnes och min husse iskaffe. Vi satte oss på balkongen. Bilen tömdes på färg, kakel och annat smått och gott.

Sedan åkte min Agnes hem till Toulouse och jag kunde få min välförtjänta middag.

På kvällen åkte min husse och jag till den berömda grottan i Aurignac, där jag rastade min husse en sista gång för dagen i den tjusiga solnedgången.

Hej så länge

Vaira

Min husse kunde inte låta bli att ta en bild när han tankade innan färden till Toulouse. Det är bara för att du ska se hur bensinstationen ser ut här, om du kommer hit och skulle behöva några litrar. I Aurignac är de måna om att bilarna ska ha tjusig utsikt när de tankas. Tänk också på att här har jag billigaste bensinen mellan Toulouse och Spanien!

Här kommer jag springandes i backen till min Agnes. Ser du mig där jag kommer ilandes på vägen? Jag är lite svår att se, eftersom jag har min vanliga kamouflagepäls på mig. Hade jag haft en skrikröd väst istället, så hade du sett mig bättre.

Min Agnes ägnar sig åt att fotografera den spirande grönskan med sin mobil. Jag ägnar mig åt att pusta ut. Det var varmt, sade jag va? Fast jag hittade en bra vattenpöl nära bilen, där jag kunde ta ett tassbad samtidigt som jag tog en slurk vatten, innan vi åkte hem.

Min husse tänkte fotografera grottan, som är ett vindskydd, i solnedgången. Det var ett utmärkt läge för mig att fotobomba det försöket. Ganska lyckat tycker jag, särskilt som han ryckte till när jag kom, så bilden blev suddigt också!

Blad när grotta, som är ett vindskydd, i solnedgången. Så kan det se ut då, när man rör sig på förhistoriska marker i Aurignac. Blomman är dock ny för i år, enligt vad jag tror.

(51)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar