Annons

Annons

Ett museum för bara fransmän

Har man ett hus i Aurignac, så får man betala extra skattetillägg. Detta gör man för att det förhistoriska skrytmuseet ska kunna betalas under historisk tid. Museet är inte bara dyrt, det är fint också. Men varför är det bara till för franskspråkiga besökare?

Museet är jättefint. Ser du byggnaden uppifrån stan, så ser du inte byggnaden. Då ser du bara grästaket som ligger i markplan. Den vackra hunden är förstås jag Vaira. Jag får inte besöka museet och min husse begriper ingen skriven information. Det är vid museet,nere till vänster, som min djungelstig börjar.

Jag får tyvärr inte följa med in på museet. De är väl rädda för att jag skulle tro att alla förhistoriska benen skulle vara bra att tugga på. Fast jag kunde ju skicka in min husse igår. Det var nämligen gratis entré och det passar honom perfekt.

Annons

Inne på museet kan man se många saker som kanske är spännande. Kan man inte läsa all information om alla föremål, så kanske föremålen inte är så spännande. Då vet man nämligen inte vad det är som visas.

Fransmännen delar uppenbarligen in mänskligheten i två grupper:

  1. De som kan franska och som alltså kan tillgodogöra sig ett besök på ett förhistoriskt museum i Aurignac.
  2. De som inte förstår franska och alltså inte är värda ett besök på ett förhistoriskt museum i Aurignac.

Dock finns det ett ställe på museet där språken flödar över. Det är på toaletterna. Där har man dräpt till med flera skyltar som minsann är både på franska, engelska och spanska. Det är skit, att inte skyltarna inne på museet också är flerspråkiga.

Eller kan det vara så att utländska turister skulle störa friden inne på Musée-forum de l’Aurignacien?

Hej så länge

Vaira

En grej som står i en monter. Inunder finns en lång information vad det är. Eftersom det är på franska, så vet vare sig min husse eller jag vad det handlar om. Troligtvis är det ett favoritgömställe tillhörligt en förhistorisk hund. Benen, som hen har grävt ner med mycke möda, har nu hamnat i en monter i museet i Aurignac. Så kan det gå ibland i södra Frankrike.

Tittar du noga på bilden, så ser du att detta är Karl XII likfärd, men 35 000 år tidigare, som konstnären så påpassligt fångade på sitt skissblock. Det var grottan i Aurignac somna hade blivit en begravningsplats. Långt senare grävdes den ut och människans historia i Europa fick skrivas om.

Denna bild gjordes innan grottan blev begravningsplats. Ett vandringsgäng, troligtvis scouter, har just funnit ett fint naturligt vindskydd. Man ser att det är scouter, eftersom de gör upp eld med hjälp av gnistor från två stenar och att de ska sova obekvämt. De vet nog inte om, att de bara har ett par kilometer till hotellet.

Här kan du se en ögonblicksbild hur en fossilmänniska är ute och traskar i Aurignacstrakten. Möter du en sådan idag, så behöver du nog inte bli rädd, för de är utdöda sedan länge.

Här har det varit grillparty. Kanske var det en musikfest? De har ju inte precis städat efter sig, det är därför man kan hitta så roliga saker när man gräver ut här och var. Flaskor och tomburkar lyste dock med sin frånvaro. Fast det var rejäla ben de hade.

Här har du en av skyltarna på toaletterna. Hålla rent ska man minsann göra på flera språk, men ska man läsa om grottmänniskor, då är det bara franska som gäller. Man ser på längden, vilket språk som är knepigast.

(39)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar