Annons

Annons

Fina nya förhistoriska fornfynd

För ett par dagar sedan, när vi bara skulle ta oss en promenad i skogen, så bara snubblade vi över flera fina förhistoriska (=tiden före jag var född) fornfynd. Att de dök upp i närheten av Aurignacs världsberömda grotta, var kanske inte så konstigt. Fornfynd dras till varandra.

När den vanliga stigen vid grottan var spärrad av gigantiska översvämningar, så tog vi en ny och äventyrlig väg. Du ser själv att det minsann inte var någon bred väl upptrampad stig vi gick på. Fast det kan vara så på vetenskapliga expeditioner. Denna expedition är dock äventyrligare än alla Indiana Jones.

Vi bara gick där som vanligt längst med en för oss alldeles ny stig. Vi hade utgått från grottan och sedan tagit oss uppåt på berget bakom själva grottan. Det var när vi hade kommit riktigt högt upp, ett par tusen meter högre än Mount Everest, som vi fyndade lämningar efter de förhistoriska människorna.

Annons

Om verktygsfynden nere vid grottan anses vara märkliga, så var dessa än mer märkliga. Nere vid grottan har man hittat sicklar, pilspetsar och lite yxor av sten. Min förhistoriska expedition fyndade ett 180-liters förvaringskärl av plåt, hästdragna räfsor, en hästdragen stor gräskapare, flera olika transportmedel, med vars hjälp de förhistoriska människorna kunde förflytta sig mellan de olika bosättningarna eller ha som dragare på åkrarna. Inte nog med allt detta. Jag hittade två förhistoriska dragdjur som lite slött gick och betraktade mig när de blev upptäckta.

Det är inte utan att Aurignac som turiststad har tagit ett rejält steg upp på skalan av sevärdheter efter mina finfina förhistoriska fornfynd.

Hej så länge

Vaira

Ser du efter noga, så ser du mig bakom min Agnes. Till vänster ser du det förhistoriska plåtfatet, som vi snart kommer att passera. Till höger kan du skåda ett förhistoriskt järnhjul som sitter fast på en förhistorisk höräfsa.

Men vad är det för fornfynd som jag har upptäckt? Naturligtvis är det något viktigt för forskningen, så vi kan förstå tiden före oss. Titta på nästa bild, så får du se.

Här ser du vad jag hade forskat fram. Två förhistoriska dragdjur, så kallade hästar, alldeles livs levande. Detta måste vara ett par relikter som har blivit kvar på den höga höjden och på så sätt undgått den hemska syndafloden.

Min Agnes är en forskare som inte ger sig i första taget. Ser du min Agnes bland de giftiga slingerväxterna? Ser du resterna av transportmedlet som göms i dödsgiftsnåret? Detta illustrerar det lidande som vi fornfyndsforskare måste utstå ibland för att nå resultat.

En gång för länge sedan så kunde man förflytta sig mellan de olika bosättningarna i detta fordon. Numera är det vad jag skulle kalla för fastväxt. Snart syns det inte alls under all grönska. Trots det kunde min husse, som levde på forntiden, konstatera att det var en f.d. Simca Vedette.

Under ett förhistoriskt tak fanns detta relativt välbevarade förhistoriska dragfordon. Att min Agnes är så glad, beror på att det var hon som fornfyndade tingesten. Den fungerade dock inte. Batteriet var nog slut.

(47)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar