Annons

Annons

Gröna tunnlar och ljusa parker

Det började med att jag lämnades ensam igen. Min husse skulle möta min Agnes i affären. De skulle nämligen köpa mat. Det behöver man ibland för att fylla magen. Jag fick inte följa med för det var för varmt, så blev det fel inköp också. Färg och annat för att måla, var ju redan inhandlat.

Gårdagens promenad började i en grön tunnel, som förstås gick uppför. Det går alltid uppför. Du ser att det är helt nära vägen, för annars hade jag inte varit kopplad. Jag går ingen stans, ska du veta.

Naturligtvis kan man inte lita på att min Agnes, och framför allt min husse, ska köpa rätt mat. Vet du vad de kom hem med? Kronärtskockor! Snacka om helt värdelös fördisk efter en sådan måltid.

När somliga hade ätit och andra svultit, blev det dags för en promenadutflykt. Som vanligt var jag uppvaktad utanför huset. Vi åkte bara en liten bit mot Alan, där vi hittade en liten väg. Den gick uppför. Dock kom vi faktiskt till en stor äng den här gången, även om den också var uppför. Fast det var fint där. Vi lekte budföring och min Agnes skövlade några av de vackra blommorna och gjorde en bukett som numera står på vårt matbord.

Annons

När vi kom hem, så bytte alla om utom jag. Nu skulle det målas! Det ska ljusas upp i palatsparken, nämligen. Alla skavanker på väggarna ska döljas så småningom med vackra gröna växter, så det blir nog bra i slutändan. Jag fick ingen färg på mig.

Nu kommer jag till det roliga. Min Agnes åkte, men hon kom tillbaka efter en timme ungefär. Vem hade hon med sig? En målarhjälp kanske? Eller?

Det var min Sabrina som kom för att hälsa på mig. Fördelen var att nu blev det middag med riktig fördisk. Det var karritschokorv carrittsokorv en sorts fransk korv de åt och som jag fördiskade. Tre tallrikar med ganska mycket korv på varje.

På kvällen tittade vi på film, men min husse blev ledsen redan innan vi började. Hans dotter ville inte se, och tycker inte om, Monty Python.

– Jag har misslyckats med min uppfostran av dig, klagade min husse.

Nu är det dags för frukost. Det kan bli en ostskiva eller en korvabit till mig. Sedan blir det full fart i palatsparken.

Hej så länge

Vaira

Nu har vi kommit till den stora ängen. Min Agnes pekar på något, under tiden som jag koncentrerar mig på budföringen. Det är roligt att föra bud. Igår var det inte så väldigt varmt heller, bara 24 grader sådär ungefär.

Min husse tror att det här är vildsvinsspår. Jag är böjd att hålla med honom, för jag tyckte det luktade gris. Det fanns stora gropar uppbökade här och var på ängen under träden. Det var i en sådan grop spåret fanns.

Min Agnes plockar blommor, under tiden som jag betar gräs. Var och en blir lycklig av sin hobby.

Den här fina midsommarbuketten pryder matsalsbordet nu. Det är väldigt bra att ha en min Agnes, om man vill skövla lite blommor och flytta in i huset.

Nu är det eftermiddag och väggarna i palatsparken ska ljusas upp. För att göra det behövs en hink med färg, en roller, två penslar och en min Agnes. Sedan blir det så fint så! Vilken skillnad!

Här kan du se lite före och efter. Till vänster är före och till höger är efter. Alla skavanker, de är många, ska döljas med frodiga växter av olika slag. Bäst tycker jag om hallon. Jag kan plocka dem själv!

Ibland tycker inte husse att jag ska vara med på bilderna. Exempelvis den här, när han skulle fotografera min Agnes som målar med en liten pensel. Jag är inte riktigt av samma åsikt som min husse alltid, som du ser. Jag tycker nog att det är jag som gör bilden!

Vi hann ganska mycket igår. Jag arbetsledade min husse och min Agnes, så det gick verkligen med schwung. Fast du ser att det är mycket kvar att göra, innan min palatspark kan betraktas som klar och ståndsmässig.

(53)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar