Annons

Annons

Helig källa gav resultat direkt

Det hela började redan i maj 1682. En blott 12-årig vallflicka drattade ner i ett förrädiskt hål som var dolt av buskar, när hon skulle fösa hem sina kreatur, som hade varit ute och ätit av det friska gräset. Men vem står där som en räddande ängel, med en gloria runt sitt huvud? Ja, inte var det en ängel, men du ska få reda på vem det var, om du fortsätter att läsa denna spännande historia.

Den heliga källan och det närbelägna kapellet. Det var här jungfru Maria uppenbarade sig för Madeleine och det var här det började rinna heligt vatten ur marken. Det smakar ganska gott och dessutom fungerar det.

Flickan, Madeleine Serre (eller Madde som hon kallades), såg en fantastiskt vacker kvinna omgiven av ett ljussken.

– Stå upp min dotter, säger kvinnan till den minst sagt förvånade Madde.

Sedan fortsätter konversationen lite hit och dit.

Annons

– Jag är jungfru Maria, presenterar sig plötsligt den av ljussken omgivna tanten.

– Jesus mamma, förtydligar hon säkert, så att den enkla flickan riktigt ska fatta vem hon är.

Sen utdelar den så kallade jungfrun den ena ordern efter den andra till Madde. Den präktiga vallflickan ska förmå kyrkan att bygga ett kapell just här och många ska komma dit minsann.

Vattnet som sipprar fram ur marken blir helt plötsligt heligt.

– Vattnet har en helande effekt när man tvättar sig med det. Det kan bota, eller i alla fall lindra oönskade åkommor. Tar man sig en klunk, så kan man få önskningar uppfyllda. Kanske, berättar Maria.

Jojomensan. Vittnesmålen om det ena undret efter det andra börjar hopa sig och bara sex år efter Marias och Maddes möte, så står där ett kapell. Då var det alltså 1688.

Så kom franska revolutionen. Det utgick ett påbud att varje församling bara skulle få ha en kyrka. Maddes kapell, som hette Notre-Dame-de-Saint-Bernard, revs 1794 och blev till en stenhög.

– Men så kan det väl inte vara, tyckte en präst 1912.

Ett mödosamt arbete påbörjades för att återställa stället där jungfrun hade uppenbarat sig. Fast det kom det ena kriget efter det andra, som hindrade arbetet med kapellet.

Fast sedan kom Abbé André 1945 och satte fart på det hela. Fast det tog ända tills 1971 innan allt var färdigt. Kapellet som finns där idag är alltså från 1970-talet, även om lite här och där är gammalt.

Folk vandrar fortfarande till Notre-Dame-de-Saint-Bernard. En gång om året är det en större tillställning. Förra året var det över 250 st som vill ut och spatsera. Vid kyrkan bor det numera en munk 20 dagar per månad. Han stör inte dig, men du får störa honom när som helst. (Fast han är ingen guide.)

Jag kan väl tillägga att den här turistsatsningen gick väl lite fel, om man jämför med den närbelägna staden Lourdes. Där stötte den 14-åriga vallflickan Bernadette på Maria 1858 och si kom det inte fram en källa där också. Till den staden kommer det 6 miljoner pilgrimer per år. Jag undrar vad som gick fel för vår Madde? Jag tycker nog att hennes källa är minst lika bra. Fast vägen är ju dålig och parkeringsplatserna är få.

Hädanefter kommer Notre-Dame-de-Saint-Bernard med kapellet och den heliga källan bli berömd, för att den vackra västgötaspetsen Vaira har hedrat platsen med sitt besök.

Vad gav då källan för resultat? Jo, jag drack ett par rejäla klunkar av vattnet och framförde önskemål till Maria. Det fungerar! I morse stod det två stiliga hanhundar utanför min dörr och väntade på mig! Det hade blivit så bra så, om inte min husse hade satt mig i bilen och åkt ut på landet. Kommer jag tillbaka till källan, så ska jag önska att jag är okopplad också.

Hej så länge

Vaira

Vem är det som har fattat posto framför Notre-Dame-de-Saint-Bernard, Aurignacs heligaste plats (som kanske ligger i Alan), om inte president Vaira. Kapellet är egentligen från 1970-talet, även om det ser äldre ut. Det är en modell i skala 1:1 av ett äldre kapell, kan man säga.

En gammal dokumentärbild där man kan se hur det gick till när det begav sig. Vallflickan (hon hade samma yrke som jag) har drattat ner i gropen och försöker ta sig upp. Då kommer den heliga till hjälp och så går det som det gick. Fast det gick framgångsrikare i Lourdes.

Här kan man försöka dyvla in saker och brev till den heliga jungfrun. I breven kan man till exempel önska sig att det ska gå bra på körkortsprovet, eller att det ska stå två stiliga herrar och vänta utanför porten. Man kan också vilja bli frisk. Det kan vara lämpligt att framföra tack för saker man redan har fått (märgbet till exempel).

Bara för att du ska se hur det ser ut. Min Agnes står nere i den före detta lömska gropen, numera tappstället för det heliga vattnet och presentmottagning till Maria. Jag håller vakt, så inget drabbar min Agnes.

En sådan här stilig pjäs kan vara bra att ge till madonnan, om man vill muta henne. Den heliga verkar vara väldigt förstjust i krimskrams, vad man kan se på alla gåvor.

Går man in i kyrkan, så ser man bättre att den är ganska ny. Det finns inget gammalt därinne, om man nu inte räknar 45 år som gammalt. När det gäller kyrkor är gammalt minst 386 år, skulle jag tro.

Det var inte mycket bevänt med Maddes Notre-Dame-de-Saint-Bernard 1912. Numera har kyrkan rest sig som en fågel Fenix ur askan och är riktig stilig. Bilden är från en bok som handlar om kyrkan och den heliga platsen. Mitt besök lär komma med i nästa upplaga.

(54)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar