Annons

Annons

Ibland så bara händer det …

Normalt är jag den hårt arbetande presidenten. Jag sliter hela dagarna, oftast tillsammans med min Agnes och lite med min husse, med mitt betungande arbete. Jag ska övervaka renoveringen av mitt palats, motionera min husse och dessutom sköta fördisken. Fast ibland då händer det …

Ingen kan ana att det är jag som är presidenten. Jag ser ut som en helt vanlig västgötaspets, när jag rör mig ute på de bil- och folktomma gatorna på nätterna. Inte en säkerhetsvakt inom synhåll. Inte ens en husse, för det är han som håller i kameran.

Efter en ovanligt extra tung dag, alla dagar är tunga, kan det hända att jag vill känna mig som en alldeles vanlig hund, som inte är president. Ja, vanlig och vanlig. Jag är ju en västgötaspets, så även om jag låtsas att jag inte är president, så är jag ju alltid lite mer än vanlig. Här i Aurignac är västgötaspetsar dessutom väldigt mycket ovanliga, skulle jag vilja påstå. Efter en sådan speciellt jobbig dag, när arbetsdagen är slut och mörkret har fallit, så kan det hända att jag tar på mig mitt blinkande gröda halsband och ger mig ut på stan i natten i det häktiska folklivet förklädd till en helt ovanlig västgötaspets.

Annons

Tar man en sådan promenad, som det krävs mycket mod för att våga ta, så kan det hända att man till och med möter någon. Igår kväll till exempel såg jag en yngling med vit luvjacka. Vad betyder det? Vart skulle han? Vad hade han vid busstationen och göra, när det inte går några bussar så dags? Var han farlig? Frågorna hopar sig, men några svar lär vi inte få.

Jag undrar också vad som händer bakom alla stängda fönsterluckor i min stad. Det är inte lätt att veta, eftersom man inte ser igenom träluckor. Det hörs inget heller, frånsett ljudet av en och annan tv. Bara det är synnerligen misstänkt. Vem vill titta på fransk tv, när de envisas med att prata franska.Ärr apparaterna påslagna bara för att lägga ut en ljudridå?

Jag tror att det behövs att jag spanar av min stad då och då, bara för att veta vad det är som försiggår här i mörkret och hålla brottsligheten nere på nästan noll.

Hej så länge

Vaira

PS Jag vill bara säga att jag kom hem till mitt palats igår i samma skick som jag lämnade det. Jag tänkte om du var orolig. DS

Obemärkt lämnar jag mitt palats, när ingen ser. Att någon skulle se vore dock lite konstigt, med tanke på att ingen är ute. Det är också lite konstigt. Det är också konstigt att det lyser på vinden i mitt palats.

Utan fruktan letar jag igenom de mörka parkerna. Jag kan leta spår och jag kan söka efter en lämplig plats att … ja, du vet vad jag menar. Men rädd är jag inte, trots att galande tuppar och vrålande björnar hörs i mörkret.

Ser du personen som med raska steg beger sig mot busskuren? Visst ser väl han misstänkt ut? Han måste veta att det inte går några bussar så här dags. Nästa buss går klockan sex nästa morgon.

Ibland måste man stanna upp och ställa sig och spana. Rör sig något där borta? Du skulle bara veta hur många katter jag har varit tvungen att jaga iväg här, eller försökt i alla fall. Min husse brukar hämma mig i mina, för mig nöjsamma, sysselsättningar.

(51)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar