Annons

Annons

Jag travar bara käckt vidare

Om du undrar hur jag mår, så kan jag bara säga att jag mår bra. Javisst är jag törstig och kissnödig, men annars är det inte så farligt. Jag har fortfarande inte fått veterinärsvar, fastän jag, på grund av min godhet, gav dem lite blod till dem i fredags. På det hela taget kan jag meddela att jag är pigg.

Ser du mig ner i bilden? Jag är med spänstiga steg på väg mot Djungelstigen för min mitt-på-dagen-promenaden. Ser du vad raskt och målmedvetet jag går? Inga problem alls, skulle jag vilja påstå.

Jag undrar om jag har Cushings sjukdom, för man ska inte bara dricka mycket och kissa därefter, utan man ska också bli muskelfattig, tappa päls, bli överviktig och slö.

Min husse och jag går de vanliga promenaderna. Igår gick vi till exempel djungelstigen. Min husse ångrade sig direkt, eftersom regnet har gjort stigen gyttjig och hal. Den är belagd med löv och blålera, vilket i kombination med vatten gör en utmärkt halkbana. Bra träning för gamla gubbar (=min husse) att öva balansen. Trots halkan så gjorde jag en västgötaspetsrusning.

Annons

Djungelstigen är bra, för där kan man dricka vatten ur den brusande forsen när man så önskar, eftersom de har lagt forsen jämte stigen.

Jag kan utan svårighet passera den otäcka bron lika raskt som förut och jag kan med ett elegant skutt hoppa upp på broräcket på den gamla stenbron utan ansträngning. (Gör jag det, så får jag nämligen en godis.)

Jag har fortfarande intresse av att kontrollera vilka hundar och katter som har gått på Plommonvägen och jag nosade igenom hela sträckan noggrant när vi gick den i morse.

Jag drar inte heller tassarna efter mig, när vi närmar oss mitt hem, när det väntar en frukost där.

Jag är inte muskelfattig, slö eller överviktig. Snarare underviktig. Dock har jag tappat päls, men det beror på att de har rakat mig på benet och på magen.

Om jag nu har Cushings sjukdom, så går den inte att bota. Dock kan jag bli symtomfri (=mindre törstig och kissig) med hjälp av medicin. Det blir nog bra ska du se.

Hej så länge

Vaira

För att gå över den otäcka bron, så krävs det både styrka och mod. Djupt under mig, cirka 127 meter (±126m), brusar den vilda forsen. Du ser den lite till vänster om mig. Du ser också att bron inte vållar några problem för mig.

Här sitter jag och är vacker på den gamla stenbron. Jag hoppade upp själv på eget initiativ, för gör jag det så blir jag fotograferad och får en godisbit. Som du förstår kan man inte utföra detta konststycke, om man är muskelfattig och slö.

Jo, jag har tappat hår. Se inne i den röda ringen. Att jag tappade hår där, beror på att de rakade mig precis där. Jag skyller mer på veterinären än på doktor Harvey Cushing. Den förstnämnde botar Cushings sjukdom och den sistnämnde var en illasinnad amerikansk doktor som uppfann sjukdomen.

Inga problem är att samla in dofterna efter tidigare hundar och katter, som har gått på Plommonstigen. Alla dessa dofter ska sammanställas och arkiveras också. Bra och veta vem man kan stöta på under en promenad. För att klara detta behövs det allt annat än slöhet, kan jag säga.

Ja, då var jag inne på slutspurten. Där uppe går min väg och svänger man till höger, så kommer man till mitt palats och min frukost. Fast idag fick jag vänta på min husse utanför bagaren. Jag klarade det också, utan att förtröttas.

Om Spökhuset lite nytt

Igår när vi passerade spökhuset efter vår djungelstigspromenad, så stod det en man och arbetade med fönsterluckan som hänger i ett gångjärn. Den halva på det gångjärn som hade släppt sitt fäste i huset, försökte han återförena med stenbyggnaden med hjälp av hammare och spik. Det gick inte så bra, kan jag meddela. Fortsättning följer.

(63)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar