Annons

Annons

Jubelfesten som översteg allt

Igår hade jag min dubbla jubileumsfest i mitt palats. Två år sedan jag började blogga i Hemmets.se och två år sedan jag tog hand om min husse. Det var folket (=min Agnes och min Sabrina) som kom och hyllade mig och hedrade mig med sin närvaro på min jubileumsmiddag. Folket hade en med en fin gåva också till sin president, som det sig bör.

Med lite kraftfullt befäl från min sida, så fick jag min brukare (=min husse) att göra i ordning festbordet innan folket kom för att hylla mig. Jag tycker nog att det ser ganska bra ut. Lite småsaker förstås, men man kan ju inte begära det omöjliga av en sådan husse, som jag har. Det ser tomt ut nu, men snart fylls matsalen av god mat och mitt folk som kom och hyllade mig.

När folket kom och solen fortfarande sken, så kunde de överlämna den ståtliga gåvan till mig. Efter två år som bloggare och två år som vårdare av min husse, så tycker jag nog att jag är värd all uppskattning jag får och lite till. Fast jag kunde inte ana att det skulle bli något sådant fint som en ståtlig skulptur till min palatspark. Min tacksamhet till folket för deras gåva är stor!

Annons

Nåväl. Vi började festen inne i min tv-paradsalong. Det bjöds på både det ena och andra. Jag bjöds på jordgubbar. De var goda och nyttiga. Efter att ha suttit och småätit och språkat, så tog jag med mig min brukare och folket in till stora paradmatsalen. Där var det redan dukat och maten stod på bordet. Vi slog oss ner. Jag satt i soffan omgiven av det uppvaktade folket (min Sabrina på min högra sida och min Agnes på min vänstra). Maten som bjöds på var den urgamla svenska nationalrätten (=före tacos och pizza) spagetti och köttfärssås. Man vill ju hedra sina rötter en sådan här stor dag. Som väntat vann jag ättävlingen och var klar först med min tallrik.

När alla hade ätit klart, så kallade plikterna på mig, trots min stora festdag. Efter jag hade fördiskat tre tallrikar och en stor gryta, så gick vi en promenad i kvällsmörkret till slottet. Med lite tur, så har en del invånare längs med vägen inte stängt sina fönsterluckor. Då kan man se hur de har det hemma. Det tycker min brukare är roligt. Folket skämdes.

Vid hemkomsten var det dags för kaffe, för en del, och bakelser, som folket hade haft med sig. Ny fördisk för mig att ta hand om.

Kvällen gick fort och jag kom inte i sängs förrän klockan i matsalen hade slagit 11 slag. Att set det var en minnesvärd jubileumsdag, men det är tröttsamt idag!

Hej så länge

Vaira

Folkets gåva till sin president gick inte av för hackor. Denna ståtliga staty av en skär flamingo, ska inte förväxlas med de plastalster som brukar häcka i trädgårdar hemma hos pensionärer i Florida och runt stora villavagnar på tyska campingplatser. Nej, denna flamingoskulptur är tillverkad i äkta plåt. Den är en pjäs, som är en prydnad för varje palatspark i varje medeltida sydfransk stad som till exempel Aurignac. Lägg märke till mina blommande löjtnantshjärtan som står i de diskret skära krukorna! Blommorna är små än, men de blommar. Jag lovar.

Mörkret har sänkt sig och det är dags för en pratstund i tv-soffan med min Sabrina och min Agnes inne i tv-paradsalongen före det är dags att intaga festmåltiden i paradmatsalen. Snart har jag fått en jordgubbe av min Agnes och en stund senare, så fick jag en jordgubbe till av min Agnes. Det är så folket ska behandla sin jubilerande president.

Så var det då dags för kvällens höjdpunkt. Två år som bloggare och två år som vårdare av min husse måste ju firas rejält. Vad är då ett bättre sätt att fira en sådan dubbelhändelse än spagetti och köttfärssås? Inget, skulle jag vilja påstå. Jag blev färdigäten först, om du undrar.

(119)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar