Annons

Annons

Kraftfull manifestation idag

Idag på första maj var det bara en enda kämpe som demonstrerade på paradgatan i Aurignac. Det var jag. När dagens talare hade ställt sig på torget för att elda upp massorna med ett minnesvärt tal, så var det folktomt, så när som en fotograferande pensionär. Ska det fortsätta så här, så blir det inget mer demonstrerande av mig.

Demonstrationen i Aurignac idag på första maj, var minst sagt imponerande. För första gången i stadens historia, så gick det en västgötaspets i täten för demonstrationståget. Dock hade det kanske inte gjort så mycket, om det hade varit fler som följt efter den vackra ledaren av tåget.

Efter min husses firande av sin födelsedag, med så mycket fördisk att ta reda på, så var det en återhämtningens dag igår på Valborg. Den svenske konungen tyckte vi inte att vi behövde fira. Dels bor vi i Frankrike och dels är vi inte rojalister. Jag är ju president. Till yttermera visso kan man verkligen diskutera om kungen är svensk. Inte en droppe vikingablod rinner i de ådrorna.

Annons

När vi tog vår kvällspromenad igår för att beskåda alla majbrasor, så fanns det inte några majbrasor att beskåda. Hur skrämmer de iväg häxor och oknytt här? Det enda som sken var en måne och det fick den väl göra.

Så kom dock första maj. Här skulle det demonstreras. Vad som behövs är ökad jämlikhet för västgötaspetsar (=västgötaspetsar ska ha det bättre än alla andra). Mer kött i maten, saftigare, större märgben, kossor att valla på ängar med grönare gräs än grannens och längre promenader. Det var väl de främsta kraven.

I spetsen på demonstrationståget gick den vackraste västgötaspetsen i Aurignac (=jag). Sedan kom ingen. Jag var ensam kan man säga, men det var ände ett kraftfullt ställningstagande som fördes till torgs.

Ja just det. Vid torget hade jag förberett mig att elda upp massorna med mitt engagerade tal om de orättvisor som drabbar oss västgötaspetsar i allmänhet och mig i synnerhet. Jag hade placerat mig framför Aurignacs ståtliga monument över fallna soldater i krigen. Som bakgrund skulle jag ha mina mäktiga berg Pyrenéerna, som idag gömde sig bland molnen. Massorna på torget bestod av min husse, som var utsänd av mig för att föreviga det stora ögonblicket i stadens och Frankrikes historia.

När han hade förevigat färdigt, så gick vi hem och åt frukost.

Hej så länge

Vaira

I morgonljuset, med en egen solstråle som belyste mig, står jag beredd att elda upp de samlade massorna med mitt flammande tal om alla de orättvisor som ständigt drabbar oss västgötaspetsar och särskild de som är presidenter i Aurignac. Som du kanske förstår, så blev det inte så flammande, men det är tanken som räknas. Den pampiga fonden bestående av mina upptäckta berg Pyrenéerna, döljde sig idag i molnen. Stort sett allt gick fel och orättvisorna består.

Den ende som lyste upp valborgsnatten var månen. Inga eldar här så långt ögat nådde.

DUBBELT GRATTIS TILL USA SOM HAR MIN EVAN OCH MIN EMILY

Förra gången jag träffade dagens jubilarer var för nästan två år sedan. Då bodde jag i Hätte utanför Tranås. I sommar när de kommer, så ska jag visa dem storstaden Aurignac. Det kan bli roligt för dem att få se en riktig stad. De är bara vana vid en liten ort i USA som heter Seattle.

Eftersom det kanske är den viktigaste dagen i USA under 2018 just nu, den första maj, så vill jag också uppmärksamma denna händelse. Det råder en festyra i hela landet, för det är nämligen så att min Evan fyller 17 år och min Emily fyller också 17 år. Att de fyller samma dag år efter år och lika många år varje år, beror på att de är tvillingar.

ETT STORT GRATTIS TILL EVAN OCH EMILY

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA

Kan du tro, att om bara två månader så kommer min Evan och min Emily till Aurignac för att hälsa på mig. Då ska vi ha roligt, må du tro!

(45)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar