Annons

Annons

Lasagne lockade mina flickor

Har du läst om katten Gustaf? Tänkte väl det. Vem vill läsa om en katt? Han älskar i vilket fall som helst lasagne. Då flög en tanke upp hos mig. Mina flickor i Toulouse har två katter. Kan det vara så att min Agnes och min Sabrina kunde lockas hit med lite lasagne? Är de som katten Gustaf? Det var värt ett försök.

Du ser ju själv, hur nöjda mina flickor ser ut när de kan lägga för sig rejäla portioner av lasagne. Tänk att det var ett så bra knep att få hit min Sabrina och min Agnes!

Min husse skickades till slaktaren för att inköpa köttfärs. Då tar slaktaren två, tre fina köttstycken och lägger dem i sin kvarn och ut kommer de som jättefin köttfärs.

Väl hemma gjorde min husse, under min övervakning, köttfärsröra och bäschamällsås med ost i. Allt varvades med lasagneplattor i en form. Fördisken av stekpanna och kastrull tog jag hand om.

Annons

– Vi har en lasagne, sade min husse när han ringde till flickorna.

– Vi kommer klockan sex, svarade flickorna.

Precis klockan sex kom mina flickor Lasagnen var färdig, brödet var färdiggräddat och bordet var dukat med finaste porslinet.

Jo, det visade sig att flickor från Toulouse, som har två katter, tycker mycket bra om lasagne. Trots mina hungriga ögon, var fördisken torftig, men god. Efter maten gick vi till slottet. Väl hemma gjorde min Agnes ett smakprov av under mitt statsbesök i Spanien inköpta drycker. Jag fick inte smaka.

Igår tittade vi på lite filmer från min Agnes i Frankrike och min Agnes i USA. De var jättegamla, så min Agnes var väldigt liten. Då fick jag och min Sabrina se hur min Agnes såg ut då. Vi lasagne igen, men denna gång framför TV:n.

En promenad i vårvädret var på sin plats, innan flickorna åkte hem. Det visade sig att min Sabrina inte hade gått djungelstigen innan, så då passade vi på att gå den så min Sabrina kunde uppleva den dånande floden. Vi visade också mitt viloträd.

Innan mina flickor åkte till sina katter, fick de kaffe med kaka. Snart kommer min Agnes. Då blir det jobba av!

Hej så länge

Vaira

Innan flickorna kom var det dock mycket arbete. Lasagnen är färdig att skjutsas in i ugnen och jag har pliktskyldigast fördiskat kastrullen med såsen liksom stekpannan med köttfärssåsen. Teamwork i köket av en husse och en Vaira!

Under tiden som alla, utom jag, sitter och vräker i sig maten, gäller det att ta fram sina svältögon där jag sitter under bordet. Bara titta, inte säga något. Detta kan påverka fördisken positivt, har jag märkt.

Tre tallrikar fördiskas i ett nafs. För en svältande västgötaspets så är det ingen konst alls. Lite mer fördisk, kunde jag dock ha fått. Fast tre är bättre än en.

Min Agnes, som har arbetat i en bar, blandade till randig dricka med hjälp av några flaskor hon hade lurat min husse att köpa i Spanien. Det tyckte alla var festligt och gott, utom en västgötaspets.

Jag tyckte att jag i alla fall kunde få randigt vatten i min skål, men det fick jag inte. Varför ska man för övrigt göra randig dricka? Jag vet inte.

Detta var under gårdagens promenad. Vi är på väg mot min djungelstig och vem är då bättre skickad att visa vägen om inte jag? Ingen, skulle jag vilja påstå.

Vi visade min Sabrina vårt viloträd. Jag hoppade upp jämte min husse, så han skulle ha någon att stödja sig på. Du ska veta att jag kan gå fram och tillbaka mellan min husse och min Agnes. Så duktig är jag.

(62)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar