Annons

Annons

Lovvärt och efterföljansvärt

Igår när jag kom hem efter min affärsresa till Toulouse, så hittade jag minsann saker i min brevlåda. Rättare sagt var det min husse som hittade brevet, det är han som sköter mitt brevlådeföretag. Det var ett stort, fint tjockt kuvert, som doftade spännande.

Jag är mer nyfiken på vad som händer på min gata, än vad som finns i min brevlåda. Mitt brevlådeföretag brukar inte vara så spännande för mig. Fast igår var det faktiskt det. Ett brev till mig, fastän det stod att det var till husse. Husse fick Hemmets, så nu har han nya korsord att lösa och nya recept att laga.

Min husse blev naturligtvis nyfiken vem det kunde vara som hade skickat ett så tjockt kuvert till honom. Det stod att det var till min husse, nämligen.

– Jag undrar vem som har skickat mig en fin present, sade min husse i det han öppnade kuvertet.

Annons

– Det är nog mest till dig Vaira, sade husse när han hade sett innehållet.

Jag blev ju förstås inte förvånad. Jag hade känt långt innan att det doftade mina favorittuggben. Har man en nos av min kaliber, så är det svårt att överraska.

Jag ville naturligtvis få min present direkt, men min husse sade att jag får vänta till julafton. Lite sur blev jag, när han lade undan min påse.

Jag ska be att få tacka Stinta, Max och Tuva så mycket. Även deras husse och Matte Thomas och Inga-Lill, som alla bor i Hjo. Det var jättesnällt, lovvärt och efterfölansvärt att skicka julklapp till mig. Nu hoppas jag att inte min husse tuggar i sig mina ben innan jul och inte efter heller. Det är jag som ska göra det.

Tack igen och hoppas ni får en fin jul i Hjo.

Hej så länge

Vaira

Här ser du lite tydligare hur det såg ut. Det blåa kuvertet var till mig och Hemmets var till min husse. Hemmets är spännande när den ska komma. Ibland kommer den inte på jättelänge, sedan kan den komma två dagarna efter varandra. Så är det med posten nu för tiden.

Ingen tvekan. De kan försöka försegla den hur mycket som helst, men mig lurar de inte. Den gula påsen innehåller mina favoritben.

”Får jag äta upp dem direkt?” Jag frågar min husse för säkerhets skull, innan jag ger mig i kast med att öppna påsen. Men inte. Jag får vänta till julafton, innan jag får mitt första. Fast jag kanske får det på morgonen?

Vi fick ett fin julkort också. Där kan man läsa att den fina presenten och det fina kortet var från Stinta, Max och Tuva och så Thomas och Inga-Lill förstås. Tack så mycket från mig och min husse.

(47)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar