Annons

Annons

Min vän Marie hälsade på mig

Ibland tänker man så här: Tänk vad roligt om jag skulle åka och hälsa på Charlie, till exempel. Då är det så att det är 250 mil till Sveagatan. Min vän Marie tänkte så här: Tänk vad roligt det skulle vara att hälsa på Vaira. Hon kom, fastän hon också har 250 mil.

På väg ner från slottet, så tog vi en liten fotograferingspaus. Det är nämligen utsikt här. Du kan se Marie, min Agnes och vem är det som står där och slickar sig på munnen? Det är ju jag! I bakgrunden ser du mina berg. På grund av dimman, så ser du inte att det är snö på många av dem.

Det var i torsdags som Marie och min Agnes dök upp. De kom bara sådär. Marie är lärare på gymnasiet i Tranås och hennes elever behövde inte svenska och spanska den här veckan. Då behövde inte Marie sina elever, men däremot behövde hon träffa Vaira.

Annons

Eftersom Marie och min Agnes var lekkamrater när min Agnes bodde i Tranås, så passade Marie på att träffa min Agnes också.

Naturligtvis var Marie grymt imponerad av mitt palats. Fattas bara annat. Hon hade ju varit och hälsat på där jag bodde förut, så hon vet hur illa vi hade det då. Ingen gata att titta på, bara en sjö.

Vi åt en god lunch, som bestod av stora köttbitar, sås och potatis. Den blandningen ger en utmärkt fördisk till en svältande västgötaspets (=jag).

Sedan tog vi en lång långpromenad. Först gick vi upp till slottet, för att sedan gå ner några gator, tills vi kom till den extralånga trappan. Där satt det en katt och glodde och en katt låg och sov i en rabatt. Efter att ha korsat grottvägen, så kunde vi ta in på min djungelstig. Där kunde min Agnes och jag visa för Marie, hur vi kunde gå i den stora floden. När vi kom hem, så var det dags för min middag och dags för Marie att följa med min Agnes till Sabrina, katterna och Toulouse.

Idag på morgonen tog Marie morgonflyget till Tranås och nu är hon nog redan hemma.

Hej så länge

Vaira

Det tramsades i köket, som det ofta görs när flickor umgås. Både min Agnes och Marie står och äter små ostgrejer. Jag väntar tålmodigt på min tur, som faktiskt kom.

På väg på Rue de Noble mot slottet. Här finns många gamla hus att visa för besökarna hos mig. En del är fina, en del är mindre fina. Fast alla är gamla. Från 1600-talet och bakåt.

Meningen var att Marie och min Agnes skulle traska upp för tornet vid slottet. Tyvärr var det låst, men en liten bit kom de upp så de kunde utsikta mot Pyrenéerna. Fast ser du den finaste utsikten? Det är ju jag som sitter med min husse på en soffa, precis vid den vita skylten.

Min Agnes och jag visade forskonster. När min Agnes började fotografera med sin telefon, så tröttnade jag, så jag gick till Marie istället. Det är inte mycket fors kvar, men just nu så regnar det, så vem vet hur det ser ut i morgon.

LÄS OCKSÅ

(71)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar