Annons

Annons

Mina nya vänner i Aurignac

Det är klart jag saknar Charlie, men jag har också nya vänner här i Aurignac. En del möter man någon enstaka gång under en promenad. Andra bor grannar med mig och dem möter man lite då och då.

Lite otäckt är det när de jättestora hundarna kommer i stora flockar (här två stycken) och vill beundra mig. Visst kan jag leka lite, men jag föredrar hundar med lagom storlek. En västgötaspets har lagom storlek.

Igår var det ett sådant där tillfälligt möte. Det var ett par trevliga hundar, som kom gåendes på Plommonstigen. Med sig hade de sin husse och matte, så jag fick alltså leka med dem.

Nu är det så att det kan vara lite otäckt om de är så fruktansvärt stora, som de hundarna var. De var lika stora som ardennerhästar. Minst. Dessutom när det kommer massor med hundar (=två stycken) i stora flockar och alla hundarna vill hälsa på mig samtidigt, då är det skönt att ha med sig sin husse. Hos honom kan jag söka skydd från intensivt uppvaktande jättehundar. Eller skydda honom från jättehundarna, menar jag.

Annons

Sedan har jag två andra hundar jag leker med lite oftare. En spanielliknande liten gosse, som jag tyvärr inte har några bilder på den här gången. Han har en matte och han bor bara tre hus från mitt palats.

Sedan finns det en liten, ja vadå? Det är en valp än så länge, och jag tror att stamtavlan lyser med sin frånvaro. (Själv har jag ju en väldigt fin stamtavla.) Han bor snett över gatan från mig. Han har en husse och en matte.

Båda de hundarna brukar jag leka med då och då i parken, som ligger bara tvärs över min gata och nedför trappan. Vi har roligt och jag kan visa dem lite av mina trick jag har tillskansat mig under åren. Naturligtvis beundrar de mig mycket. Konstigt vore det väl annars.

Hej så länge

Vaira

Till och med när jag ska gå och skydda min husse, så följer jättehundarna med. Fast de var jättesnälla. Jag har ett par ännu större vänner, som jag leker ganska ofta med. De känner jag så väl, så jag slipper resa ragg.

Här är en kompis jag leker ganska ofta med. Eftersom han är en valp, så brukar jag passa på att visa lite konster. Här demonstrerar jag tvärnit med baktassladd. Han ser lite förvånad ut.

Springa på frambenen är en annan av mina mer tjusiga konster. Jag undrar om han någonsin kommer att lära det. Jag får väl se. Han tittar på mig noga i alla fall.

Detta är väl kanske min elegantaste konst. Mitt paradnummer, så att säga. Hur många hundar kan stå på ett bakben! Jag förstår att han ser förvånad ut, när han ser detta konststycke av högsta internationella klass.

DAGENS SPION

Får jag presentera dagens spion. Idag när vi gick Plommonstigen, så kom denna orangefula katt från ingenstans och flög upp på stolpen. Det syns på honom att han säger ”Vi vet vad ni gör och vi vet var ni bor”.

LÄS OCKSÅ

(77)

Kommentera

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar