Annons

Annons

Motion väcker jubel i Aurignac

När jag är ute och promenerar eller springer på mina olika motionsslingor, så möts jag av ett ständigt jubel från många av mina beundrare. Även om jag går på vägar som i stort sett saknar biltrafik, så är de inte öde för den skull. Hela tiden hör jag alla hurrarop som kommer mig till del. Jag har bildbevisen idag!

Som du ser så tar jag en liten återhämtningspaus med flåsningar, efter några rusningar. Intervallträning kallar jag det. Min husse kallar det korta tokrusningar.

Av naturliga skäl så har jag inga bilder på alla vildsvin, björnar och vargar. Det beror på att vi inte mötte några i går. Fast vi mötte mycket annat. Folket jag mötte så länge jag höll mig i stan, har jag hoppat över. Det skulle bara bli tjatigt. Så det du ser, är de jag mötte bara på den lilla vägen, alltså den som går bakom min stad från soptippsvägen och till bagaren. Ganska bra väg så här års, eftersom det är grus och inte lera. Större chans att min husse håller sig på sina fötter då. Leran är hal.

Annons

Men nu får du titta på bilderna. De är många idag.

Hej så länge

Vaira

En liten gul blomma, bland många andra, som står och hejar på mig längst med vägkanten. Min husse vill att jag i förbigående ska nämna att det var 18 grader igår. Han tror att du kommer att bli avundsjuk då.

Elektriska fåglar satt i sina stolpar och sjöng för mig, så att min ansträngande motion skulle gå lättare. Fast man vill ju gärna stanna upp och lyssna.

Exotiska fåglar satt i sin bur och skrek åt mig, så att min ansträngande motion skulle gå lättare. Fast man vill ju gärna rusa åstad, så man slipper att lyssna.

Kviga nummer 6240 ger mig en beundrande blick, när jag marscherar förbi hagen hon bor. Om någon vecka bor hon säkert i någon annan hage. Det är så de gör i Frankrike, flyttar runt hela tiden.

Oj då. Här blir det möte. En husse, en matte och två hundar. Jag känner hundarna sedan tidigare. De bor grannar med mig. Ibland står de på taket till störtloppstoan och skäller på folk som passerar.

”Titta noga nu! Det är president Vaira som går där. Hon är förnämast i Aurignac, förstår du!” Mamman undervisar sitt barn om livets nödvändiga visdom. Det är mycket man ska lära sig om man är en liten kalv.

När jag nästan är hemma, så brukar jag hälsa på de här två. Jag hör dem hela dagarna, men jag kan bara hälsa på dem när jag passerar på vägen. Det är lite synd om den lilla hunden. Han har säkert sprungit in i en vägg. Man måste se sig för.

Under hela min promenad, så brukar den här fågeln flyga över mig. Ibland skriker den till ett ”Heja Vaira”. Den kan flyga utan att flaxa med vingarna.

Den här bilden skulle egentligen vara först. Man ser och hör de här fåren precis när man svänger av från stora vägen. Om man fortsätter att köra längst med allén, som du ser till höger, så kommer man till Aurignacgrottan. Det var den grottan som staden Aurignac var berömd för. Det var innan jag flyttade hit.

(56)

Kommentera

 


Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar