Annons

Annons

Om nu sanningarna ska fram

Nej, det var inte i ett riktigt lotteri min Agnes vann en bil. Ja, vi firade ettårsjubileet. Ja, det var loppmarknad i hela stan i lördags. Ja, jag ska till veterinären idag. Ja, det är väldigt synd om mig. Ja, spökhuset har fått sin förklaring. Ja, min Agnes har en konstig näsa.

Ett stort ögonblick för min Agnes bil. För första gången ever, kör min Agnes in i Aurignac med sin lotteribil. Lotteriet hon vann i var ”Världens snällaste pappa”. Jag vill bara poängtera, att det är min husse som anser det. Jag delar inte hans åsikt i detta fall.

Det var mycket på en gång som jag måste reda ut. Det här med lotteribil är en sanning med modifikation. Det var mer min husse som skulle vara rolig. Han anser nämligen att min Agnes har vunnit första pris i lotteriet av att få bästa pappan. (Min husse är en stor beundrare av sig själv. Han är också den enda.) Min Agnes har slitit med mitt palats i ett år nu, så min husse tyckte att hon kunde vara värd en bil. Samtidigt fick jag tillbaka min presidentlimousine. Så var det med det lotteriet.

Annons

På fredagskvällen firade vi att jag nu har bott i mitt palats i ett år. Det var tassarna i taket, vill jag lova. Lite sordin på stämningen blev det förstås, med tanke på det besked jag hade fått av veterinären. I Frankrike lär det finnas över 500 olika sorters ostar. Fjorton av dessa hade letat sig in på bordet vid tv:n tillsammans med bröd av olika slag och med massa olika sorters kex. Den genomgående drycken var som sig bör champagne. På grund av det är synd om mig, så fick jag ganska många smakprov av olika ostar. Fördisken blev bara några smulor.

Om du har undrat varför man inte fick parkera på min gata, så berodde det på att hela min gata, Rue Saint-Michel, var omvandlad till en lång loppmarknad. Några loppor såg jag inte till, men min husse hade fått en fästing på skinkan. Trots mycket letande bland alla stånd, så gjorde mina flickor inget fynd. Så är det ibland.

Klockan två idag vill min veterinär träffa mig. Vi ska diskutera vad jag ska ha för medicin för att bli symptomfri från ”den där sjukdomen vi pratade om”. Troligtvis får jag en tablett, som jag måste ta varje dag. Det får jag berätta om i morgon.

Kom ihåg att även om jag känner mig helt frisk efter att ha ätit medicinen, så är jag fortfarande sjuk. Min sjukdom är obotlig. Det är alltså fortfarande väldigt viktigt, att du tycker synd om mig.

Det var inga spöken eller vampyrer som flyttade in i spökhuset. Det var istället ett älskvärt äldre par från norra Frankrike. De äger huset och kommer hit ett par veckor per år och bor här. Ett stort intresse de har, är att inte putsa fönster, tvätta gardiner och städa. Så var det med det.

När min Agnes och jag gick på grusvägen, så passerade vi en stor lönn som hade näsor. Min Agnes, som minns sin barndom, satte genast en lönnäsa på sin näsa. Det är därför hon har så konstig näsa.

Idag fick du veta mycket. I morgon får du veta vad veterinären sade om mig.

Hej så länge

Vaira

Min Agnes har just parkerat sin bil och jag springer och möter henne. Bilen kan parkera själv, bara man backar och gasar lite. Ratten sköter sig själv.

Här firas det jubileum och ny bil. Räkna ostarna och du hittar 14 olika sorter. Naturligtvis sitter jag jämte min Agnes. Det brukar vara lönsamt. Vad du inte ser, är att snart, alldeles snart, startar Harry Potter på tv:n. Det är en dokumentärfilm om en ung pojke, som utbildar sig till trollkarl på en engelsk internatskola.

Redan klockan 8 på morgonen var stånd uppsatta utanför mitt palats. Bara saker, inga bilar fick stå på gatan. Mina flickor sov fortfarande.

Dessa vackra pjäser fanns det möjlighet att köpa. Min husse var sugen att försköna vårt gemensamma palatshem, men i slutändan var han för snål. Men en indian pryder alltid sin plats i ett nobelt hem, påpekade han.

Att detta var för dyrt. Det tyckte både min Sabrina och min Agnes, så det blev inget köpa av från den tanten. Å andra sidan köpte de inte av någon annan tant heller. Den som spar han har.

Utan minsta fruktan vågar min Agnes och jag passera spökhuset riktigt, riktigt nära. Nu vet vi nämligen att de som bor där, är ett vanligt franskt äldre par, som inte tycker om att städa.


Näsan har redan gått sönder. Det var tydligen inte så bra kvalité på näsorna som det var förr. Visst blir min Agnes extra vacker med en nästa till?

(52)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar