Annons

Annons

Plågsam väntan på fördisken

Att det jämt ska ta sådan lång tid. Alltså jag pratar om tiden från det någon sätter sig och äter, fram till att fördisken ställs på golvet. Igår var det goda biffar med potatis, sås och lingonsylt, så jag väntade ju på något gott. Då väntar man alltid för länge.

Denna ständiga och långa väntan bara för att få fördiska. Det är plågsamt att sitta vrålhungrig under bordet i flera timmar, under tiden som de proppar i sig ofantliga mängder mat där uppe på andra sidan bordsskivan.

Vi städade tappert igår min husse och jag, så flickorna ville stanna här, när de äntligen kom. Jag hann faktiskt äta min middag innan de klev in genom palatsporten.

Först gick flickorna och inspekterade de senaste veckornas framsteg. Några tavlor hade åkt upp på väggarna här och där, stereon i matrummet var på plats och spelade vackert. Dessutom hade inte min Sabrina sett hur mattorna tedde sig i flickornas salongsdel i deras sovgemak. Hon hade inte heller hört att man kan spela vanlig grammofon i deras salong, så det fick hon höra nu.

Annons

Men nu till maten. Den doftade gott och jag såg fram mot inte mindre än tre tallrikar att fördiska. Dessutom kunde jag räkna med uppläggningsfat och såsskål. Fast du kan inte ana hur långsamt de åt. En tugga då och en tugga då. Dessutom pratade de emellan tuggorna.

Så småningom kom dock fördisken , så jag kunde börja mitt betungande arbete att göra rent tallrikarna. Jag arbetar snabbt och effektivt.

Efter maten tyckte alla att det skulle vara skönt med en promenad. På grund av det fallande mörkret, så var grusvägen enda alternativet. Under promenaden kunde jag visa min Agnes kvigan, som jag brukar hälsa på. Nu hälsade min Agnes på kvigan också. Min Sabrina och min husse väntade på vägen under tiden. Sedan lekte vi lite budföring. Det var bara jag som sprang, de andra bara gick i slö promenadtakt.

Den sista kilometern, eller så, hade vi sällskap av den där fria gentlemannen som uppvaktade mig så flitigt när jag löpte. Jag får inte leka med honom fastän jag vill, för min husse tror att han kan ha ohyra. Vad vet jag, men han är snäll och trevlig i alla fall. Det tycker min husse också.

När vi kom hem var alla trötta, och vi slappade i tv-soffan framför en film. Fördisken till filmen var glass och hussegjord chokladsås. Gott.

Så var det då dags för en sista snabb promenad i min park tillsammans med min husse och min Agnes. Jag passade på att göra både det ena och det andra, innan det var dags att lägga sig efter en trevlig kväll. Jag har sovit gott hela natten.

Hej så länge

Vaira

Istället för att skynda på att äta upp maten, så fördisken kunde bli klar, så satt min Sabrina och min Agnes och flamsade. Ska det verkligen vara på det sättet. Visst ser väl maten god ut? Då ska man äta snabbt!

Min husse blev först färdig med att göra i ordning sin tallrik till att fördiskas. Under bordet var det jag som var beredd.

När det börjar bli fördisksdags, så ska man flytta ut lite så man syns. Sedan gäller det att stirra på matgästerna med väldigt hungriga tycka-synd-om-ögon. Då kan man hoppas att få extra mycket fördisk.

Under promenaden passade min Agnes på att bekanta sig med den kvigan, som alltid kommer och hälsar på mig. Nu var det min Agnes tur att hälsa på kvigan. De var lite rädda för varandra båda två, kvigan och min Agnes.

Det blir snabbt mörkt och snart var det bara månen som lös upp oss under vår promenad. Dessbättre är gruset på vägen ganska vitt, så det syns bra även om det är skumt.

När vi nästan var hemma, så såg min stad ut så här. Den var bara en siluett mot den mörknande himlen. Det är tur att det finns fasanbelysning på slottstornet så man ser det i alla fall.

(66)

Kommentera

 


Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar