Annons

Annons

Reportaget som tappades bort

En av de nya vägar vi har upptäckt senaste tiden (=i torsdags), på grund av att jag är så tilldragande av traktens hanhundar, är vildsvinsstigen. Det väldigt bra reportaget som handlar om när min Agnes och jag upptäcker en bondgård och plockar blommor, höll på att gå om intet. Kameran smet nämligen i väg på egna äventyr.

En vacker bild. Den föreställer två vackra flickor, en Agnes (min Agnes) och en Vaira (jag), som plockar vackra väldoftande blommor på vildsvinsstigen. Den hade du inte fått se om inte jag hade hittat kameran.

När min Agens och jag forskade på vildsvinsstigen, så tog min husse sin vana troget den ena bilden efter den andra. Så långt så bra. Det skulle nog bli bra på bloggen, eftersom både min Agnes och jag var med på bilderna och vi är båda vackra.

Annons

När sedan min husse skulle mata in de fotografiska mästerverken i datorn, så fanns inte kameran. Den fanns inte i någon ficka. Den fanns inte i någon soffa. Den fanns inte i någon bil. Det var bara att åka tillbaka till vildsvinsstigen nästa dag. Nej den fanns inte där i fredags heller. Kameran var borta! Det är dessutom den enda kameran min husse kan fotografera både fiskar och fåglar med. Teoretiskt i alla fall.

På lördag så åkte vi till vildsvinsstigen igen för att leta. Och nu, där fanns kameran! Den hade hoppat ut ur husses ficka och gömde sig någon stans. Det var tur att vi fann den. Dessutom har du en väldig tur, för du kan ju se bilderna, som jag trodde var borta för alltid.

Så här gick det nog till. Första gången på vildsvinsstigen hoppade kameran ur min husses ficka och gick själv ut på äventyr på den nya spännande platsen.

Andra gången vi var på vildsvinsstigen och letade, så gömde sig kameran för att kunna fortsätta sin forskning i ensamhet.

Tredje gången hade kameran tröttnat på att vara ensam, så den hoppade in genom den öppna bildörren och gömde sig mellan ryggstödet/sätet och stolpen. Där lyste den lite extra, så att den skulle bli hittad.

Så kan det gå till ibland i södra Frankrike i april.

Hej så länge

Vaira

PS I morgon på måndag ska jag åka på statsbesök till Spanien igen. Det innebär i sin tur att det inte hinns med att blogga. På tisdag får du reda på varför jag var tvungen att avlägga ytterligare ett statsbesök i grannlandet. DS

Från vildsvinsstigen har du en bedårande utsikt över min stad Aurignac, som du ser i fjärran. I förgrunden ser du fina blommor, så kallade vita fina blommor. En bra bild, även om inte jag är med. Den hade du inte fått se om inte jag hade hittat kameran.

Det var inte bara vita blommor som fanns jämte vildsvinsstigen. Även de här blålila sakerna växte och frodades där. Bilden är ett bevis på att så var fallet. Den hade du inte fått se om inte jag hade hittat kameran.

Tittar du noga, så ser du att min Agnes och jag forskade fram gropar upptrynade av vildsvin. Det fanns spår av grisklövar här och var. Jag hade raggen rest, så att vildsvinen skulle ta mig för en artfrände. Under löven fanns det ekollon, som är mums för vildsvin. En vetenskaplig värdefull bild. Den hade du inte fått se om inte jag hade hittat kameran.

En bild på bondgården som min Agnes och jag upptäckte när vi forskade i skogen. Gården får heta vildsvinsgården, med tanke på var den låg. Jag ska snart ta den i besittning. Nu vet du hur den ser ut. Den hade du inte fått se om inte jag hade hittat kameran.

Här i bilen fann jag kameran. Den fanns där inte i torsdags kväll och i fredags och inte i lördags heller. Men så åkte vi ut till vildsvinsstigen vid 13.24-tiden i lördags för att leta igen. Då fanns kameran helt plötsligt mellan sätet och sidostolpen, som du ser på bilden. Den hade du inte fått se om inte jag hade hittat kameran.

(51)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar