Annons

Annons

Sensationella forskningsresultat

Det blev lite sent idag, men det beror på att jag har forskat. Inte den typ som svenska grundskolan ägnar sig åt, utan riktig forskning. Helt nya rön som ingen annan har undersökt. Alltså inte att man går och forskar i skogen och hittat en sak, som visar sig vara en grankotte. Så forskar man i svenska skolan. Så forskar inte jag. Någon ändring blir det för övrigt inte idag heller, alldenstund min Agnes inte är här.

Ser du mig när jag forskar bland växterna? Jag finns i övre vänstra hörnet. Jo, det har blivit mycket grönare efter snön, måste jag säga.

Vad jag har forskat om är två helt olika ämnen på samma dag. Bara detta faktum bör rendera mig minst ett nobelpris, gärna två.

Forskning nummer ett är ett agrart (=bonnit) område. Som du kanske minns, så hade jag massor med snö för bara ett par dagar sedan. Den är nu borta. Då det inte ska finnas snö här, så kom jag att tänka på ett svenskt talesätt:

Annons

Aprilasnö ä som fåragö

Översätter vi det från bonnska, så blir det: Snö i april är lika bra för vegetationen som fårgödsel. Alltså efter en sådan snöattack, så ska det till och växa som bara den.

Nu kommer jag till min forskning. På grund av att jag lever på sydligare breddgrader, än exempelvis Tranås, så kan man fråga sig om det talesättet är gångbart här, bara man byter månad från april till februari. Man skulle då få: Februarisnö är som fåragö, fast på franska förstås. Resultatet kan du se på mina bilder.

Forskning nummer två handlar om huruvida Parisare (eller storstadsbor i allmänhet) är dummare, gnälligare och malligare än vi som bor i lagom stora städer.

Parisarna har senaste tiden klagat högljutt över att deras bäck, Seine, har stigit lite. Här i Aurignac har jag inte hört några klagomål rörande vattenståndet vår flod. Jag beslöt mig för att forska igår. Med risk för eget liv, så begav jag mig till stigen jämte floden. Redan på avstånd hördes dånet från vattenmassorna som slängde sig besinningslöst utför den ena forsen efter den andra. Jag gick försiktigt ner och tittade. Marken var hal av lera, så risken var stor att jag skulle halka och falla i floden. Det var som jag fruktade; det var mycket värre här än i Paris. Även här kan jag redovisa med färska bilder.

Vad jag alltså har kommit fram till med min forskning är att:

  1. Februari i Aurignac, motsvarar april i Tranås
  2. Jo, storstadsbor är som de är.

Hej så länge

Vaira

Det är inte slut på katastrofvädret än. Är detta en trombon, som är på väg in i Aurignac? Inte vet jag, men det började regna lite mer än duggregn i alla fall, men jag hörde ingen spela och murarna står kvar.

De här växterna har kommit upp i raketfart. Jag kallar dem gröna blad. Min husse hoppas att de ska heta ramslök, men han har ingen aning.

Då är det snart dags att ta fram gräsklipparen vid museet. Det är inte utan att det har blivit grönt av snön, visar min forskning.

Floden bara dånar fram genom skogen. Jämfört med det här, så är Seine i Paris inget, så jag begriper inte varför de gnäller. Lägg också märke till vad grönt det är. Det beror på snön.

Du ser hur lerig stigen till vänster om mig är. Det är nästan blålera och väldigt, väldigt halt. Grönt är det så det förslår, om man jämför med Tranås. Solstrålarna visar var floden dånar fram. Själv står jag lite ledigt med tassarna på mitt viloträd.

Kommer det några växter under löven? Min forskning vet inga begränsningar. Med risk för livet, står jag precis jämte stupet ner mot forsen och forskar.

Att arbeta som forskare, innebär att man får utsätta sig för faror. Med viss försiktighet passerar jag den rangliga bron högt, högt över det framrusande vattnet i den djupa floden. Dessbättre höll bron även denna gång för mig.

Bara för några veckor sedan var det en sandbotten som man kunde gå torrtassad på. Mellan stenarna rann en liten rännil med gott dricksvatten. Nu är vattnet säker flera meter djupt. Idag utsätter jag mig för livsfara, när jag ska visa dig min och min Agnes flodlekplats.

PS Bönderna här håller på att strejka lite sporadiskt fortfarande. Vad de åstadkommit är stora hål i gator av brinnande halm och bildäck, dyr bortforsling av tippat gödsel och avfall. I många kommuner kommer detta att innebära en skattehöjning för att klara av att återställa efter de förstörelselystna bönderna. Dessutom ägnade de sig åt att blockera inte bara motorvägar, utan också akutinfarter för ambulanser till sjukhusen. Det är så bönderna blir allmänt hatade här. Ett smartare sätt hade varit att inte leverera varor, så folk hade blivit utan potatis och mjölk. DS

(50)

Kommentera

 


Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar