Annons

Annons

Skönt att få vara i centrum igen

Jag har inte alltid varit ensam i mitt palats och lidit den senaste tiden. Nej, jag har haft besök också. Igår var dessutom en riktigt bra dag. Ingen åkte någonstans och på kvällen gick vi på restaurang!

Det var snart dags för mina Vermontsläktingar att ta flyget hem till South Hero. Dock måste de ju säga hej då till mig, innan de klättrar upp i flygplanet. Fast på bilden ser du också min Seattlefamilj, som stannar hos mig ett tag till. Från vänster kan du skåda min David, min Stephanie (skymd), min Evan, min Emily, och Vermontarna Ingrid, Eloise och Astrid. I centrum sitter jag, som det sig bör!

Mina släktingar från Vermont har åkt hem, så nu har tystnaden åter lagt sig över Aurignac. Dock var de här i mitt palats och sade hej då till mig, förstås. Det var ju för att se mig, som de åkte hit.

Jag har dock på intet sätt kommit över hur jag har blivit behandlad de senaste dagarna. I soffan lägger jag mig fortfarande jämte min David, bara för att riktigt markera hur missnöjd jag är med min husses beteende. Man lämnar inte en västgötaspets ensam inlåst i ett palats i flera dygn, oavsett hur varmt det är ute.

Annons

Min Agnes och min Sabrina har också varit här och grillat och tittat på sina telefoner en kväll. Det var trevligt. De har sitt överblivna bröllopsförråd här, som de ville pyssla med. Vill du ha gratis sangria, så är det hit du ska komma.

Nu är det så att idag är det Frankrikes nationaldag. Vi ska dra ut på stan och storma Bastiljen som traditionen bjuder. Var denna byggnad ligger i Aurignac, vet jag dock inte. Inte nog med det, min Agnes och min Sabrina ska storma in i mitt palats lite senare idag.

Apropå storm, så hade vi blåst, massor med störtregn och ett magnifikt åskoväder i natt. Blixtar var 4 sekund. Bara för att man skulle kunna se blixtarna ordentligt, så stängde HAN av elektriciteten strax före midnatt. Den kom tillbaka redan 07.12 i morse.

Nej, nu har jag inte tid med det här längre. Jag ska dra ut på gatorna och vifta med den franska flaggan.

 

Hej då

Vaira

En ögonblicksbild från när mina flickor från Toulouse kom till mig i Aurignac för att titta på sina telefoner tillsammans med övriga släkten. Det är bara Stephanie som inte tittar på sin telefon. Jag finns under bordet, men syns inte. Jag har ingen telefon. Evan kom lite senare med sin telefon.

Delvis blivande fördisk ligger på grillen. Det är kyckling, ty den ska grilla längre än biffköttet, som redan ligger under folie på en tallrik på bordet. Fördisken var god och närande, men fullständigt otillräcklig.

På restaurang igår, tittade alla i sina telefoner, utom Emily som hade tittat färdigt. Man kan nämligen låta telefonen titta på texten på matsedeln, så får man den i telefonen på ett annat obegripligt språk. I detta fall engelska. Det går att få matsedeln på ett riktigt och begripligt språk också, nämligen svenska.

Under bordet sitter jag och bidar min tid. Jag har varit på den restaurangen förut, så jag vet att ingen orkar sina portioner. Sådant är bra för en västgötaspets.

Tror du att min Evan orkade med den här hamburgaren, när det också var frites därtill? Nej, inte alls. Jag blev tvungen att offra mig över en ganska rejäl köttbit, när min Evans mage hade blivit full.

Min husse utnyttjade det faktum att det var promenadavstånd till restaurangen. Istället för det vanliga vattnet, så beställde han in en Aurignac Ale. Då blev han glad. Jag fick minsann en bit av hans hamburgare också.

När vi kom hem, så öppnade både min David och min husse de burkar de hade fyndat i Spanien. Min husse njöt i fulla drag och sade att sällan har uttrycket ”kill your darlings” varit mer passande. De båda drinkarna var väldigt överrens om att de inte skulle köpa flera Jack Daniel’s Tennessee sour mash Whiskey Cola, även om det var Old No.7 Brand. Båda tyckte nämligen att det hade varit godare med vatten, så man hade sluppit konstig bismak.

(51)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar