Annons

Annons

Snöstorm drabbar Aurignac

Vem kunde tro att jag skulle få uppleva en snöstorm, efter det att jag slagit ner mina bopålar i Aurignac? Inte jag i alla fall. Men idag när jag tittade ut, så såg jag ett Aurignac dränkt i ett djupt snötäcke. Och snön fortsätter vräka ner.

Det gäller att kämpa i ovädret för att hålla sig kvar. Snön fullkomligt vräker ner. Både min husse och jag såg flera flingor under vår morgonpromenad.

Mina och min husses förhoppningar när vi gjorde Aurignac till Frankrikes mest betydelsefulla stad, var att vi skulle ha evig sommar. Kanske med några få inslag av vår och höst då och då. Fast vinter, det hade jag aldrig trott.

Annons

Du ska veta att vi har en mycket värre vinter här än den ni har i Sverige (eller Vermont också för den delen). Det är den värsta vintern i mannaminne (=tiden från mars 2017). Idag visade temperaturmätaren på -1. Normalt ska det vara +7 grader här så här års. Vi har alltså nio gånger så kallt som det ska vara. Om det hade varit nio gånger för kallt när jag bodde i Hätte, där det bör vara -5, så skulle termometern visa -45. Det gjorde den aldrig.

I Hätte ska det kanske normalt vara 4 dm snö. Även om det råkar vara 1,2 meter snö, som är vansinnigt mycket där, så skulle det bara vara tre gånger det normala. Här i Aurignac kunde jag idag i vissa drivor mäta upp till nästan 1 cm snö. Detta ska då jämföras med den normala snömängden 0 cm. Vi har alltså oändligt mera snö än normalt.

Naturligtvis lider jag och alla andra invånare här svårt av detta katastrofala väder. Jag klarar väl mig hyfsat, eftersom jag är gammal nordbo och tillika en västgötaspets. Men alla andra. Hur ska det gå? Ja, inte vet jag, men jag kommer nog att hålla mig inne i mitt varma och inte dragiga franska palats idag.

Hej så länge

Vaira

Hur ska vi hitta vår bil? Eller min Agnes bil rättare sagt. Den står översnöad framför mitt palats någonstans. Det är tur att det inte är så många bilar parkerade, så vi råkar skotta ut fel bil. Det skulle vara snopet.

Så här såg det ut när jag tittade ut, via min paradbalkong, över min bergskedja Pyrenéerna idag. Bergen doldes av det täta snöfallet och taken tyngdes ner av den nyfallna snön. Hoppas bara att inte mitt tak rasar in av snömassorna.

De stackars duvorna kunde inte orientera sig i det för dem nya vita landskapet. Alla vanliga landmärken var täckta av ett tjockt lager snö. Vilsna och hungriga flög de bara runt, runt som om det var en dans kring en midsommarstång. Vi får se om de klarar dagen.

För att gå Plommonstigen idag krävs det både mod och styrka. Det krävs alltså en västgötaspets. Du ser själv, hur jag banar väg för min husse i snömassorna ner för den branta backen.

Ibland måste jag springa tillbaka till min husse, för att se om han fortfarande är med mig. Det var han. Lägg märke till hur jag inte viker en tum från mina plikter, trots snövallen vid sidan av vägen.

I palatsparken hade snön farit hårt fram. Se hur den har lagt sig på min Agnes buske. Kommer busken att överleva ute, eller ska jag flytta in den? Frågorna hopar sig onekligen, när man ser en sådan här katastrof i vardande.

Min palms grenar tyngs ner av snömassorna. Hur mycket ska den tåla, innan jag har en grenlös palm. Än så länge var plantan lika ståndaktig som en enbent tennsoldat, men vad händer om det fortsätter att vräka ner snö?

(66)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar