Annons

Annons

Underbart kan vara alltför kort

Inte stannade de länge, mina flickor från Toulouse. De kom efter det var middagsdags i lördags och de åkte tidigt på söndagsmorgonen. Då menar jag inte Vaira-tidigt, utan mera min Agnes och min Sabrina tidigt. Fast ändå för tidigt.

Mina Toulouseflickor hann knappast komma hit, förrän de åkte igen. Besöket kan sammanfattas med komma, äta, sova, äta och åka. Inte ens en söndagspromenad blev det med mina flickor, utan jag fick nöja mig med min husse.

På söndag morgon gick min husse och jag först en tur i parken. Mina flickor sov.

När vi kom tillbaka, så var det dags för oss att göra bloggen. Mina flickor sov.

Efter hårt arbete kunde bloggen publiceras och min husse hade dessutom fått sin kopp med kaffe. Då hade det blivit hög tid för en promenad längst med plommonvägen. Mina flickor sov.

Annons

På vägen hem gick vi till bagaren och köpte färskt bröd. Jag fick stå utanför och vänta under tiden som min husse handlade en örtkryddad limpa, som han fick skivad, och en baguette. Så gick vi hem kånkandes på allt bröd. Mina flickor sov.

Äntligen hade det blivit frukostdags för mig och jag kunde delvis stilla min svåra hunger. Jag fick min vanliga mat, fastän det var söndag. Mina flickor sov.

Nu hände något konstigt. Min Agnes kom nedstaplandes för trappen. Hon var iklädd sin fina pyjamas. Min Agnes tog sig en kopp kaffe och sedan hjälpte hon till att duka frukosten. Jag hade ju redan ätit min, men de andra skulle tydligen ha kaffe, juice, nyinköpt bröd, mjukost, hårdost och överblivna biffar att ha på smörgåsarna. Dessutom måste mina flickor ha telefoner att leka med.

När alla var klarätna, så gick vi in i tv-salongen och språkade en kort stund. Sedan ville mina flickor åka hem. Antagligen trodde de sig ha något viktigt att göra. Jag förstår inte det. Vad kan vara viktigare för flickor från Toulouse, än att vara med sin Vaira i Aurignac?

Hej så länge

Vaira

Min Agnes lägger en stor överbliven biff på sin smörgås. Det är bra, för det genererar alltid lite god fördisk till mig.

Varför tror du flickorna flamsar? Varför tror du jag sitter på golvet och blundar? Jo, det var så att min husse (han i spegeln) ville fotografera flickorna, när de satt och lekte med sina telefoner. De har vett att skämmas så mycket, så de gömde dem. Det tyckte de var roligt.

Nej, det här är inget roligt. När tofflorna åker in i min Agnes och min Sabrinas skolåda, då vet jag att de snart försvinner. Jag behövde faktiskt en söndagspromenad i sällskap med mina flickor, men det blev det inte.

Jaha, då får jag sitta här i trappen på min utkiksplattform och invänta nästa besök. Vem vet när det kan bli. Kanske till sommaren? Eller hösten? Eller nästa vår?

(44)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar