Annons

Annons

Utflykt på franska småvägar

Det går inte alltid som man tänker sig. Gårdagen var ett bra exempel på det. När min Agnes kom, så var det inte läge att byta om för målning. Regnet föll nämligen från himlen. Det var ju där uppe hon skulle måla. Min Agnes var dessutom svårt idrottsskadad av crossfit. Sedan var det snart matdags också. Fast dagen blev bättre än vad jag hade tänkt.

Det var inte stora vägar vi åkte på igår, men det var vackert. Rapsfälten är ganska stiliga, tycker jag. Lägg märke till att det är uppförsbacke.

Igår blev det en sådan där dag, som det blir ibland. Min Agnes kom ganska sent, så det var dags för en kort förmiddagspromenad för min husse. Sedan var min Agnes idrottsskadad, så raskt till apoteket för att inhandla läkande salvor och bandage. Mat fanns ingen heller, så raka vägen till grönsakshandlaren där det inköptes potatisar, lök, morötter och tomater. Bara för att jag inte var med, så hoppade inköpspatrullen (=min husse och min Agnes) över slaktaren.

Annons

Grönsakerna lades på en plåt och blandades med olivolja, örtkryddor, salt och peppar. Jag fick en morot. Den var god. Bara 20 minuter senare var det så matdags. Ingen vidare fördisk och inte mycket heller.

Så var det då äntligen dags för min längre promenad. Eftersom inte min husse vill att jag ska uppvaktas, så förflyttar vi oss billedes innan vi promenerar.

Igår gav vi oss ut på småvägar, som alla gick uppför. Ibland stannade vi för att upptäcka lite. Min Agnes vill helst upptäcka ett övergivet hus med allt kvar. Det enda i den vägen vi upptäckte var ett övergivet hus med inget kvar.

Fast vi upptäckte olika ängar med olika blommor och så upptäckte vi en ny by. Där fanns det fina blommor och kaniner.

När vi så småningom kom hem, så hade vi åkt i en vid cirkel runt Aurignac. Efter kaffet på balkongen, så kunde vi gemensamt konstatera att klockan hade passerat strecket då det var lönt att börja arbeta. Istället åkte vi och handlade. Eftersom det inte var särskilt varmt och dessutom molnigt, så fick jag följa med. Min husse köpte ett märgben. Bra initiativ! Min Agnes åkte till Toulouse och jag och min husse åkte hem. Där fick jag middag. Till efterrätt fick jag ett präktigt märgben.

Gårdagen kan summeras med att det var en bra dag. Vi behövde en dag för vila, eftertanke och många småpromenader i uppförsbackar.

Hej så länge

Vaira

Så var det dags för en promenad igen. Jag skakar av stelheten lite, så jag är redo för lite budföring, eller något annat roligt. Ser du att de är uppförbacke?

Att lägga sig ner på en blomsteräng och beta lite gräs, det är livet det. Det var ovanligt gott gräs på den här ängen.

De här röda blommorna hade min husse eller min Agnes aldrig sett förut. Hela ängen, som för övrigt är en uppförsbacke, var alldeles full med dem.

Fastän min Agnes var svårt skadad, så kunde hon inte låta bli att skövla ängen på dess blomster. Den buketten pryder numera hennes och min Sabrinas hem i Toulouse, om inte katterna har vält vasen. Vet någon vad det är för blommor?

Vi upptäckte en kyrka med ett blommande träd också igår. Den fotograferade min Agnes med sin telefon. Den kyrkan låg i en by som låg i ingenstans, enligt min husse. Byn heter Cazeneuve-Montaut och har 63 invånare. De har inte bara kyrka utan de har också fotbollsplan, statshus och borgmästare.

Gräsmattan tvärs över vägen från kyrkan, var ganska intressant. Jag kunde konstatera att det bor hundar i byn också.

Alla blommande syrener och blommor gjorde att det var svårt att känna intressanta dofter, som efter andra hanhundar för att bara ta ett exempel.

Både min Agnes och jag var överens om att kanin i Frankrike är ingenting vi vill vara. Kaniner ska springa lösa, så man kan valla dem, tycker jag. Jag tycker att det var lite väl många kaniner i burarna.

Var sommarens fikon finns, kan vara bra att hålla reda på redan nu. Det här trädet hittade vi under en promenadavstickare igår. Vi får väl komma tillbaka när det är dags att skörda.

Det enda tomma huset vi hittade igår, var alldeles för trasigt. Det finns nog inte mycket att rädda där inne, skulle jag tro. Min Agnes var helt överens med mig.

(64)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar