Annons

Annons

Västgötaspetsen som försvann

Gårdagen var totalt händelselös. Min husse satt och skrev i papper, men framför allt leta efter papper. Enda rejäla avbrottet var en liten utflykt. Det var under den som jag passade på att försvinna.

Här syns jag inte alls i det höga gräset. Särskilt som jag blundar, vilket gör mig alldeles omöjlig att se. Du må tro att min husse blev orolig när jag bara försvann!

Även om min husse ägnar sig åt att deklarera miljonerna han tjänat på att sälja hus, så har jag kvar mina behov. Eftersom mina behov inte kan uträttas i omedelbara grannskapet, på grund av uppvaktande gentlemän, så blir det alltid en liten utflykt. Igår utflyktade vi till Boussan. Det är en stor grannstad, som hade hela 209 invånare vid senaste folkräkningen 2010.

Annons

Precis utanför staden hittade vi en stor, stor äng. Det var där jag försvann i gräset. Det är nog dags för första höskörden nu, skulle jag tro. Min husse blev väldigt orolig när han inte upptäckte mig.

– Vaira, Vaira var är du, ropade min husse oroligt ut över fältet.

Då kom jag genast till honom, för då får jag nämligen en godisbit. Så försvann jag igen, och hela historien upprepade sig.

När vi hade lekt kurragömma färdigt och jag hade gjort allt jag skulle göra, så åkte vi in till centrum av staden. Där tog vi en liten rundtur och besökte även monumentet över stupade soldater från Boussan under de bägge världskrigen. Det var 14 stycken pojkar som hade dödats, vilket är många med tanke på invånarantalet.

När vi hade vandrat runt i hela jättestaden, vilket tog 12 minuter, så åkte vi hem. Min husse fortsatte med att deklarera och jag kanske somnande lite vid hans fötter.

Idag kommer min Agnes med mer färg, så då kanske det kan bli lite riktigt arbete.

Hej så länge

Vaira

Det fanns lite ytor att rusa omkring på. Ser du mig? Jag finns i mitten på bilden ungefär. Jag tror att det är dags att de går ut med sina liar och skördar här. Jag inspekterade nästan hela fältet i ett rasande tempo.

Det är jag som kommer ut från den frodiga växtligheten. Det är inte konstigt att min husse tror att jag är försvunnen, om jag gömmer mig där.

Monumentet över soldaterna som dog i krigen är lite annorlunda i Boussan. De har förstås det vanliga stenmonumentet, men de har också en figur och ett kors för varje fallen soldat. Krig är inte bra förstår man.

(42)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar