Annons

Annons

Viktiga och oviktiga bilder

Det är massor bilder idag. Det är en del viktiga och en del oviktiga. Det är mest sådana där "blivit-över-bilder". En del kanske kan sägas vara vackra. Andra kanske är riktigt otäcka. Titta efter själv.

Vad gör min Agnes med en pinne vid mina dammar? Jo, hon hindrar dem från att växa igen alldeles. De är nämligen fulla med trådalger. Snart får väl den stackars fisken inte plats längre.

Flera gånger varje dag tar jag med mig min husse på så kallade promenader. Ibland går vi på kända stigar, ibland på okända. Ibland är min Agnes och kanske till och med min Sabrina med, ibland är det bara jag och han som ska rastas. Dock får så gott som alltid en alldeles för dyr kamera följa med. Min husses kameror sträcker sig för övrigt från för dyr till vansinnigt mycket för dyr. Fast det är viktigt att det blir bra bilder när jag ska fotograferas.

Annons

Då och då när vi är ute på en promenad säger jag till min fotograf:

– Ta en bild på valnötshänget där.

– Ormen skulle nog göra sig på bild.Ta en bild på den!

Min fotograf kanske väl inte ska klandras. Han gör säkert så gott han kan. Han är inte bättre än så här. Men hur som helst så blir det en massa bilder över, som kanske inte går till fotohistorien. Jag är nämligen inte med på alla. De är inte heller lättplacerade i min blogg, eftersom de inte utgör något tema.

Bara för att du ska få se hur överblivna bilder kan te sig, så skickar jag med en drös idag. Det är knäppta ungefär senaste veckan, så de är rykande färska.

Hej så länge

Vaira

Om man säger till min husse att han ska ta en bild under vattnet om han har den för dyra vattentäta kameran med på promenaden, så kan det bli så här. Alldeles för grönt, som du själv kan se. Då kommer en algrensande min Agnes väl till pass, för att förbättra vattenmiljön för den stackars fisken.

Vid mitt och min Agnes viloträd håller de på att bygga något. Men vad? De har gjutit en betongplatta och spänt plast över den. Husse tror att plasten är till för att betongplattan inte ska regna bort. Det har regnat utav bara katten här. Men vad ska det bli? Både min Agnes och jag undrar.

Den första fästingen som vi har sett i Aurignac kom krypande på min husses byxor igår. Min husse misstänker att fästingens förra hemvist kan ha varit på ett långt grässtrå runt stigen till dammarna. I vilket fall så fick fästingen åka vattenrutschbana i toaletten och jag fick ett piller, som ska hålla mig fästingfri i tolv veckor. Min husse tog inget piller.

Apropå odjur, så kröp denna orm upp ur dammen, när min Agnes rensade dammen från alger. Uppskattningsvis var ormen 286 cm lång och tjock som en telefonstolpe. Den var säkert mycket giftig också. Min Agnes och jag var helt överrens om det. Min husses felaktiga bedömning var att ormen var 42 cm lång, tjock som ett finger och ogiftig. Han har som vanligt fel.

Sist ut bland träden verkar valnötsträdet vara. Nu är det i alla fall prytt med långa fina hängen, som får min husses näsa att rinna. Viktigare är att det betyder att det kan bli valnötter i höst. Jag kan knäcka dem själv, för att komma åt det som finns inne i dem. Valnötter är goda.

Det myckna regnandet har gjort att det finns stora vattenskålar längs med promenadvägarna. De är så stora, så det finns massor med vatten att dricka och man kan tvätta tassarna också. Skönt.

En koll på torget att de flaggar ordentligt för min Agnes och att kransen på monumentet ligger som det ska. Allt var i sin ordning, trots att inte jag var där under ceremonin. Det kanske hade varit passande med en svensk flagga, för att hedra min Agnes också. Nu är det bara den franska flaggan och EU-flaggan. Min snöklädda berg Pyrenéerna, ligger bakom molnen, som du ser.

När man är ute och går, så är det inte bara ormar och fästingar man ska passa sig för. Bladflugor, som sitter på flugblad, är inte att leka med. Troligtvis är både bladen och den bevingade insekten mycket giftiga. Eller också så bits de.

Så här ser det ut när jag är ute och vallar min husse. Kanske en oviktig bild, tycker du? Då ska du betänka att jag är med på bilden, vilket gör den till en viktig samtidsdokumentation.

Trots en ovanligt kylig vår, har vildrosorna börjat blomma. Tidigare kunde man bara sticka sig på buskarna, men nu är de vackra att se på med både blommor och blad och både min husse och min Agnes tycker att de doftar gott. Jag låter dem tycka det.

(61)

Kommentera

 


Annons

Annons

Laddar